Idag är en sådan dag. Det kommer nog att kännas så här i början av februari länge misstänker jag. Det är (igår) två år sedan Eva blev brutalt ihjälkörd av en drogpåverkad vansinneskörande yngling i hörnet av Hamngatan-Drottninggatan. Det var så otroligt onödigt. Så otroligt sorgligt. Så förbaskat dumt.
"Varför skulle du ut då?" skrev en av hennes vänner på facebook. Ja, varför?
Inläggen efter dne 7/2 2016 här på min blogg är korta men beskriver - om jag får säga det själv - rätt bra hur det faktiskt var och kändes. Sedan får man multiplicera det med miljoner för att på något sätt försöka förstå hur familjen runt Eva hade det den tiden och har i början av februari.
Början av februari blir inte längre som den början en gång var, början av februari kommer nu att vara en påminnelse om att det tar slut en gång.
2018-02-08
2018-02-05
Vocal Art Ensemble - Ljungs kyrka
En fullsatt kyrka på landet, vita vidder mötte oss när vi kom. Vi åkte tidigt jag misstänkte det kunde bli fullt. Och det blev det.
Det var fullt spett från början, de började med ett fortissimo så man satt klistrad i bänken. Klangfullt och effektivt. Sedan fortsatte de vandringen genom musiken som var gjord av endast nutida kompositörer. Friskt. Bäst var Hands, om ni frågar mig. Då kom tårarna - och de kommer inte så ofta nuförtiden.
Så bra det var totalt sett! Varför var det det undrade vi under hemfärden. Jo, troligen på ett antal orsaker:
Så. Om ni någon gång är i närheten av Vocal Art Ensamble gå och lyssna. De är fantastiska.
Det var fullt spett från början, de började med ett fortissimo så man satt klistrad i bänken. Klangfullt och effektivt. Sedan fortsatte de vandringen genom musiken som var gjord av endast nutida kompositörer. Friskt. Bäst var Hands, om ni frågar mig. Då kom tårarna - och de kommer inte så ofta nuförtiden.
Så bra det var totalt sett! Varför var det det undrade vi under hemfärden. Jo, troligen på ett antal orsaker:
- De knöt omedelbart kontakt vid ingången till konserten, de viskade titeln på huvudnumret under det att de sökte ögonkontakt med publiken
- De tyckte mycket om musiken som de sjöng, såvitt jag kan bedöma
- De sjöng merparten utantill (känsligt ämne för mig...har svårt för detta)
- De tog ut svängarna rejält, dvs det inledande fortissimot kontrasterades med pianissimoställen.
Men man fördes varsamt mellan ytterligheterna - Solistgrupperna bröt ur sig ur klangen men tillhörde fortfarande kören när stycket sjöngs
Så. Om ni någon gång är i närheten av Vocal Art Ensamble gå och lyssna. De är fantastiska.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
