Det var väl 45 år sedan sidådär. Vi sågs då. Visst, det har varit en sammankomst för massor med år sedan där dåvarande niorna samlades i Tällberg. Men då var vi så många att man inte hann prata på riktigt. Så att säga.
Man hann upptäcka en massa andra saker då, på återträffen.
Men idag åt vi på Flott jag och Mats. På vägen dit var stegen lätta, lättare än vanligt. Att återse en människa som känt en hela livet är speciellt. Man får reda på hur man var - och så klart - fortfarande är. Inne i kärnan.
Jag glömde en sak Mats, glömde berätta en episod från vår barndom.
Vi badade i Siljan, på vänstra sidan om långbryggan och kanske är det därför minnet etsat sig fast. Men inte enbart därför. Du sade en sak där som jag tror påverkade och påverkar mitt liv mycket. Du sa en enkel mening. Jag tänker på den meningen då och då.
Vi höll på att baxa med en stock tror jag det var, eller något tungt i alla fall. Där i vattnet, på den främmande vänstra sidan av långbryggan. Där badade vi aldrig annars. Men vi skulle vända på den av någon outgrundlig anledning. Jag tog i och gjorde det.
"Vad stark du är, Lasse".
Sa du Mats. Det visste jag inte att jag var.
Jag undrar om det inte där finns en förklaring på hur du är även idag. Tror att du redan då i vår barndom byggde upp människor, trodde människor om gott.
Det har du har fortsatt med.
Jag blev innerligt glad av att se dig idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Tack själv, Lasse! Och Tack för Dina fina ord. Vi båda är ju i en ålder där vi har mer bakom oss än framför oss. Och vi är de vi är för vi var vad vi var. För min del betydde Du mycket när vi växte upp och gick i skolan tillsammans. Jättekul att träffa Dig idag, och ser fram emot fler möten i en snar framtid.
Skicka en kommentar