Hade förmånen att träffa en vän från högstadiet idag

Det var väl 45 år sedan sidådär. Vi sågs då. Visst, det har varit en sammankomst för massor med år sedan där dåvarande niorna samlades i Tällberg. Men då var vi så många att man inte hann prata på riktigt. Så att säga.

Man hann upptäcka en massa andra saker då, på återträffen.

Men idag åt vi på Flott jag och Mats. På vägen dit var stegen lätta, lättare än vanligt. Att återse en människa som känt en hela livet är speciellt. Man får reda på hur man var - och så klart - fortfarande är. Inne i kärnan.

Jag glömde en sak Mats, glömde berätta en episod från vår barndom.

Vi badade i Siljan, på vänstra sidan om långbryggan och kanske är det därför minnet etsat sig fast. Men inte enbart därför. Du sade en sak där som jag tror påverkade och påverkar mitt liv mycket. Du sa en enkel mening. Jag tänker på den meningen då och då.

Vi höll på att baxa med en stock tror jag det var, eller något tungt i alla fall. Där i vattnet, på den främmande vänstra sidan av långbryggan. Där badade vi aldrig annars. Men vi skulle vända på den av någon outgrundlig anledning. Jag tog i och gjorde det.

"Vad stark du är, Lasse".

Sa du Mats. Det visste jag inte att jag var.

Jag undrar om det inte där finns en förklaring på hur du är även idag. Tror att du redan då i vår barndom byggde upp människor, trodde människor om gott.
Det har du har fortsatt med.

Jag blev innerligt glad av att se dig idag.

Marina Abramović

Utställningen. Magnifik. Lärde mig lite mer nyss när jag talat med en vän om den som också sett den. Fantastiskt att den utställningen gick upp i Stockholm.

Man förs raskt  in i hennes begynnande verk som handlar mycket om människans destruktiva sida. Första rummet anar man en skrikande kvinna. Senare ser man den videon. Det handlar mycket om experimenterande med olika delar av våra kroppar beskaffenhet. Intill total utmattning. Rösten ger upp, kroppen orkar inte dansa mer etc.

The artist is present-filmen såg jag inte men det är det verket som fick mig intresserad av henne.

Lyckosam helg i Stockholm

Helgen i Stockholm blev som jag trodde och samtidigt inte.

Amerikanen Ricardo som satt vid mig på restaurangen var himla trevlig. Vi talade om lingon, datorvirus, Trump, Kina, Indien, IKEA, renhjärtan, köttbullar och   Skandinavien. Mycket givande samtal.

Det hampade sig så att jag bodde vid Katarina kyrkogård. Där ligger bland andra Cornelis. Väldigt vacker sten och tror det var små figurer på sen som dansade.  Fredrik Åkare gissar jag.

Lyssnade på en konsert i Hedvig Eleonora. De slutade med Över skogen över sjön som är en av mina favoriter.

Igår var min mammas födelsedag, idag är det mormors. Tänkt på dem mycket denna helg.