Lunchrusningen verkar vara över och stället är delvis ockuperat av barnvagnar och arbetande människor. De senare stör mycket mindre än de förra...just nu är det väl i och för sig barnet som, vad det lider, ska sova i vagnen som gallskriker vid olika underliga tillfällen. Det skär i öronen. Utan reaktion från vårdnadshavarinnan. Mamman, gissar jag. Lite lite märkigt.
Det är det.
Men i skuggan av Trumps tramp och klimathot är det ju inget att yvas över.
På något sätt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar