Vad är det med den här dagen...

Varit på väg att ringa mamma - som ju inte dansar på jorden längre - flera gånger. Det verkar bara vara så att hjärnan har glömt bort att hon är död. Hur den nu kan det.
Det har troligen med att göra att vi idag ska till sonen och äta middag. Han bor sedan några månader i ett eget litet hyrt hus utanför Linköping. Det är nog det jag gärna vill berätta, och så vill jag berätta att det liksom tuffar på. Livet. Sonen hjälper ibland till i en ladugård, där finns det ett gäng kor. Det vill jag också berätta.
Det finns mer jag undrar över lite men det går säkert bra det med. Vad det lider. Tiden får ha sin gång.
Det löser sig.