Barnsligheterna tar sig former man inte trodde var möjligt. Kommentarer överflödiga, mina vänner vet var jag står.
2013-09-19
2013-09-17
Åtvidabergs FF vad i hela friden sysslar ni med?
Det kan man undra. Läste tidningen idag och "trevlig" är det när man får tårtor slängda på könsorganen. Det är inte min uppfattning om trevligt.
Tycker Corren ska ha en omröstning om vi läsare tycker det är trevligt.
De som röstar ja är troligen ät-sex-intresserade a la "äta mat från naken dam" - som i Japan - eller internet-troll.
Det verkar väldigt trevligt att få ögonbrynen avrakade och svaren som Herr Svensson ger inger en befogad oro i stället för förtroende. För honom såväl som för pennalismen inom och utanför idrotten. "Vi har ingen anledning att skynda på den här processen för att pressen ska vara nöjd" nej, Herr Svensson. Men jag vill veta. Det finns kanske inte tid att diskutera missförhållanden, det finns matcher att spela. Jo, det är klart. De är ju viktigare. Än blivande spelare.
Pytsan.
Det är som om American Fun Videos, Robinsson, "Vi är innestängda i ett hus i flera månader och förnedrar oss" - eller vad nu förnedrings-tv-programmen heter - finns här, hos oss i verkligheten. Det är som om individualismen och att pika folk är det nya folknöjet; man ska hålla på tills Lisa gråter (se den utmärkta boken av Ann Heberlein "Det var inte mitt fel - om konsten att ta ansvar"). Det ska svida att vara människa, man ska vara liten. Så att alla alla andra kan vara större.
Än du själv är. Fy fan.
Ansvar tar inte Jan Svensson, ansvar tar inte lägervärdarna. Det är 17-åringar vi talar om, de är inte myndiga. De är barn.
Vi hade nyss återträff med Spåmans kör och orkester, 40-års-firande av en USA-resa som företogs 1973. Invigningsriter innan den resan, eller för nya medlemmar? Alls icke.
En person grät visserligen under en körhelg nyss.
Det var jag för att kören sjöng så vackert under dagen då vi repeterade ett stycke. Ingen annan grät vad jag vet för att någon var dum.
Samma körhelg i Björkfors avlöpte, såvitt jag vet, utan tårtkastning på diverse
organ, inga avrakade ögonbryn eller annan avrakad kroppsbehåring. Förutom min skäggväxt då. Vi hade, kort sagt, trevligt; åt, sjöng och samtalade om livet, kärleken och vissa säkerligen också döden. Som mellanmänskliga kontakter och sund samvaro ska vara.
En nyligen antagen sjöng på eget initativ underbara Blackbird som Beatles gjort.
Vackert.
Vi skrattade också, mycket.
Allt annat är fel. Åt helvete fel, på Lundsberg såväl som i Åtvidaberg. Eller på arbetsplatsen, eller i skolan under den vedervärdiga nollningen. Lyckade nollningar på gymnasierna i Linköping verkar vara undantagen som bekräftar regeln.
Åtvidabergs FF har lite att bevisa. Nu. Inte om en månad. Då är ett ögonbryn till bortrakat. Det är slut med det nu.
Nu får det fanimig vara nog.
Tycker Corren ska ha en omröstning om vi läsare tycker det är trevligt.
De som röstar ja är troligen ät-sex-intresserade a la "äta mat från naken dam" - som i Japan - eller internet-troll.
Det verkar väldigt trevligt att få ögonbrynen avrakade och svaren som Herr Svensson ger inger en befogad oro i stället för förtroende. För honom såväl som för pennalismen inom och utanför idrotten. "Vi har ingen anledning att skynda på den här processen för att pressen ska vara nöjd" nej, Herr Svensson. Men jag vill veta. Det finns kanske inte tid att diskutera missförhållanden, det finns matcher att spela. Jo, det är klart. De är ju viktigare. Än blivande spelare.
Pytsan.
Det är som om American Fun Videos, Robinsson, "Vi är innestängda i ett hus i flera månader och förnedrar oss" - eller vad nu förnedrings-tv-programmen heter - finns här, hos oss i verkligheten. Det är som om individualismen och att pika folk är det nya folknöjet; man ska hålla på tills Lisa gråter (se den utmärkta boken av Ann Heberlein "Det var inte mitt fel - om konsten att ta ansvar"). Det ska svida att vara människa, man ska vara liten. Så att alla alla andra kan vara större.
Än du själv är. Fy fan.
Ansvar tar inte Jan Svensson, ansvar tar inte lägervärdarna. Det är 17-åringar vi talar om, de är inte myndiga. De är barn.
Vi hade nyss återträff med Spåmans kör och orkester, 40-års-firande av en USA-resa som företogs 1973. Invigningsriter innan den resan, eller för nya medlemmar? Alls icke.
En person grät visserligen under en körhelg nyss.
Det var jag för att kören sjöng så vackert under dagen då vi repeterade ett stycke. Ingen annan grät vad jag vet för att någon var dum.
Samma körhelg i Björkfors avlöpte, såvitt jag vet, utan tårtkastning på diverse
organ, inga avrakade ögonbryn eller annan avrakad kroppsbehåring. Förutom min skäggväxt då. Vi hade, kort sagt, trevligt; åt, sjöng och samtalade om livet, kärleken och vissa säkerligen också döden. Som mellanmänskliga kontakter och sund samvaro ska vara.
En nyligen antagen sjöng på eget initativ underbara Blackbird som Beatles gjort.
Vackert.
Vi skrattade också, mycket.
Allt annat är fel. Åt helvete fel, på Lundsberg såväl som i Åtvidaberg. Eller på arbetsplatsen, eller i skolan under den vedervärdiga nollningen. Lyckade nollningar på gymnasierna i Linköping verkar vara undantagen som bekräftar regeln.
Åtvidabergs FF har lite att bevisa. Nu. Inte om en månad. Då är ett ögonbryn till bortrakat. Det är slut med det nu.
Nu får det fanimig vara nog.
2013-09-13
Man kan undra vilken skillnad det gjort...
det kan man, undra. Men vi hade varit mycket fattigare i själen, vi närmare hundra ungdomar som under slutet av sextio och till slutet av sjuttiotalet berikade själen med musik i Bertil Spåmans kör och orkester.
Det blev tysklandsresor, amerikaresa, skivinspelningar, tv-framträdanden och storbandsdansmusik på Lennart Swahns femtioårskalas.
Det blev ett danade från de staplande trevande yngre tonåren fram till de första stegen på en vuxen stig vidare i livet. Startskottet var åtta, nio ungdomar från musikskolan i Rättvik och en eldsjäl. Musikskolan och sedemera kören och orkestern utgjorde det fundament på vilken en vilsen skara ungdomar fann en livlig, spännande och berikande tillvaro. Och byggdes, danades och blev till de vi är idag.
Läser med tårade ögon att Rättviks kommun inte förstår, begriper eller inser vikten av och det berikande i musiken. För individen såväl som för samhället. Det är sorgligt att läsa. Det är oeftertänksamt med en nerdragning av musikskolan.
Vi har återträff nu på lördag, ett sjuttiotal musikintresserade ungdomar vuxit upp. Vi är nu i övre medelåldern och jag lovar, de leende varma människor ni där kommer skåda är sällan sett i dagens allt mer hårda, kalla samhälle.
Det blev tysklandsresor, amerikaresa, skivinspelningar, tv-framträdanden och storbandsdansmusik på Lennart Swahns femtioårskalas.
Det blev ett danade från de staplande trevande yngre tonåren fram till de första stegen på en vuxen stig vidare i livet. Startskottet var åtta, nio ungdomar från musikskolan i Rättvik och en eldsjäl. Musikskolan och sedemera kören och orkestern utgjorde det fundament på vilken en vilsen skara ungdomar fann en livlig, spännande och berikande tillvaro. Och byggdes, danades och blev till de vi är idag.
Läser med tårade ögon att Rättviks kommun inte förstår, begriper eller inser vikten av och det berikande i musiken. För individen såväl som för samhället. Det är sorgligt att läsa. Det är oeftertänksamt med en nerdragning av musikskolan.
Vi har återträff nu på lördag, ett sjuttiotal musikintresserade ungdomar vuxit upp. Vi är nu i övre medelåldern och jag lovar, de leende varma människor ni där kommer skåda är sällan sett i dagens allt mer hårda, kalla samhälle.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
