Man är ju inte glad precis

Att sitta på avstånd och vid lunchtid följa valet var en erfarenhet. Man ser sig omkring i landet jag är i och ser mångfalden, man hör olika språk, på konferensen är det 116 länder representerade. Man kan liksom inte "slippa" något av dem. Representanter med och utan turban finns runt en. Visserligen ingen burka-DBA, men det kanske kommer.

Jag tror blocken - som entiteter - får ta på sig detta. Polariseringen i två diametrala, i alla fall till synes, block banade en väg för SD. En lika olycklig, för SD frambar som farlig väg, jag tror inte trasslen som SD påpekar löses genom att applicera SDs metoder. Jag tror det blir värre, mycket värre.

Tror inte ens att de som röstade på SD i vissa fall tror på deras metoder, de var bara trötta på att inte bli hörda när de skriker att invandrarna står för 20% av fängelsevistelserna men bara 10% av befolkningen. De skiter i - på grund av okunskap eller lättja och i vissa fall båda - att det beror snarare på att det är socialgruppen som är lägst i samhället står för brotten.

Det är dags, som många av mina vänner sagt, att börja tala politik. I alla fall om invandring. Och om hur illa vi fritt tänkande, humanistiska och svenska människor anser SDs intåg vara. De ska bekämpas mer ord och inte med slag, de ska bekämpas med fakta och inte med känslor, de ska bekämpas och de ska ut. Inte ur landet utan ur riksdagen.