Ska hälsa på mamma och pappa i helgen

Mamma fyller 90. Den genen vill jag ha. Just den, för hon har liksom alla getter hemma, alla indianer i kanoten, alla hästar i hagen, alla mackor i lunchboxen. Man sätter sig liksom inte på henne, om man är kommun eller sjuksyster eller bara fånig ålderdomshemsföreståndare. För fåniga är just de. Det är dock en annan historia.

Det ska bli skönt att komma Hem. Till Rättvik. Vi ska bo i Rättvik, och kanske gå och äta på Annas eller så. Mamma orkar inte längre husera oss. Så är det. Det är som det är, men getterna finns där. Indianerna och alla de andra.

Ska förstås hälsa på pappa också, som sitter på ålderdomshemmet. Men mamma är nog huvudnumret den här gången. Fyller man nittio så gör man.

Grekland i lågor och vildgris

Grekland står i lågor. Man baxnar när man lyssnar på radion, det kastas in bomber
i banker. Där ser man...jag vet inte...har liksom kapitalet lyckats då? Förespråkar inte
kommunism - den fungerar ju inte, heller - utan någon slags sans och vett.

Det där med EU dessutom...var det så bra egentligen? Nu verkar ju oroshärden sprida sig till
fler länder; Portugal verkar vara på tur.

Träffade en fransman idag, det var dagens glädjeämne. Han sade "Han har varit i Paris, Chamonix,
Mount Blanc och Cavaillon". Cavaillon utropade jag, dit ska jag i sommar. Han blev intresserad genast och berättade att han ätit vildgris (sic!) där första gången 1958. Hoppas jag ser honom fler gånger.

Var? På Waynes så klart...:-)

Lagar mat - broccolisoppa

Nästan varje gång jag lagar mat tänker jag på pappa och mamma. Pappa var kock, mamma med. Slår det mig. De gav mig grunderna, vit sås, brun sås, korv stroganoff, pannbiff, (trippel)panerad rödspätta, potatismos, steka kött - varmt!, fisk - inte så varmt!, mjölkens beskaffenhet - den bränner lätt, vattenbaserade såser - bränner inte så lätt, toppredning - gaffelblandat smör och mjöl i något som ska redas, köttfärssås, sött, salt, beskt - i någon mån.

Och detta innan det fanns chili, olivolja, pilgrimsmusslor, sushi, auberginer, zuccini, sardeller och sådant. Jag tvekar inte att göra Oxfilé Provencale, inte heller rödspätta, eller testa något nytt. Det är som om grunderna är intrisikala - om det är ett ord... - på ett sätt jag inte tror andra har dem.

Tänker på mamma och pappa nästan varje gång jag lagar mat. De gav mig något bra att stå på. En matgrund. Och en orädsla, minns när pappa hade i två matskedar - eller så - i en såskastrull. Då pratar vi om en restaurangsåskastrull på sisådär tio liter... och han sade tja, det blir nog bra. Och gud så god den såsen var sedan. Den var till fläskkotlett. Paprika, hade inte pappa eller mamma på kotletterna. Det har Lotta lärt mig.