Lågstadielärare ska införas igen skriver SvD idag i sin tidning, det visade sig nyss när jag skulle twingla att det var huvudnyheten på nätupplagan. Gott nog, om det är bra eller inte med lågstadielärarnas återkomst låter jag vara osagt.
Däremot tar man sig för sin matematiska panna när det står att läsa om matematikundervisningen på Årstadalsskolan, där lärarna anser att man ska satsa på djupa kunskaper. Som exempel på bra - är nog tanken gissar jag - undervisning i matematik för en 9-10-åring redovisas en matematiklektion. Där har eleverna skapat en fiktiv djurpark av "kräppapper, klarlack, staplar med vattenfärg, tygstumpar och så glasspinnar förstås". De räknar på hur de ska driva den.
Flörtkulepedagogik i sin prydno. Inte underligt att dessa barn kommer till universitetet och inte vet vad 12 gånger 4 är, än mindre vad 25% av 120 kronor är.
Slutklämmen är mest beklämmande, eleverna och läraren får man förmoda, diskuterar vad en tigertämjare kan ha för löneanspråk. Det ämnet benämns inte matematik, det är förhandlingsteknik. Som jag ser det bidrar inte en sådan diskussion till någon djupare matematisk insikt. Möjligen om tigertämjares arbetssituation och borde hänföra sig till samhällskunskapslektionen.
Och igen, vart tog tal-linjen vägen? De lärosalar jag kikat in i under mina år som föräldrar saknar dem. Tal-linjens avsaknad är en totalmiss.
Låt oss hoppas att de så kallade djupa kunskaperna om kräpppapper, klarlack och glasspinnar slängs i soporna, inte i återvinningen. De har gjort sitt i matematikundervisningen. Ordning, reda, multiplikationstabellen och räkna pengar - inte förhandla om hur stor lön tigertämjare ska ha - är väsentligare för en grundläggande matematiskt tanke hos ungdomar och barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Årstadalsskolan har tallinjer på väggen i sina matteverkstäder. Artikeln skrivs under en period då ett projekt genomförs som innehåller många fler ämnen än matematik vilket leder till att barnen även bygger en fiktiv djurpark. Därigenom lär de sig om hur man räknar ut yta, skala och en hel massa andra moment inom matematiken. Skillnaden är att de gör det på ett praktiskt och lustfullt sätt.
Hej Ann Onym.
Det har ju visat sig att ett "praktiskt och lustfullt sätt" inte fungerar när det verkligen gäller. DN, eller om det var SvD hade en ledare om det. Om att matematiska kunskaperna i skolan inte längre liksom når upp.
Till målet. Att kunna säga vad 25% av 120 kronor är, eller 4*12.
Något är fel. Jag tror inte ett "praktiskt och lustfullt" sätt är en bra metod. Det är möjligen rolgare, men inte lärorikt.
När det verkligen gäller? Senare då eller?
Ser inga som helst problem att mindre barn lär sig på ett roligt sätt, det kanske gör toppen smalare - men lär nog definitivt göra fler intresserade av matte!
Tyvärr visar det sig Garibaldi att barnas intresse för och kunskaper i matematik sjunkit. Dramatiskt. Lärarna på universitetet förfasas, och det märktes redan för 35 år sedan att det var ett stort steg mellan gymnasiets matematik och proppen på universitetet.
Så trasslet är att de nog troligen har endast roligt. De lär sig inte matematik.
Skicka en kommentar