Fri och obunden TV - tre minuters nyheter

I alla fall vid 12-slaget i dag, Juldagen. Tre minuter. Tittar just nu på en mycket bra nyhetsutsändning på en reklamfinansierad kanal. Tror jag, vet inte om TV5 MONDE är reklamfinansierad. Struntar i det gör jag med, nyheterna håller på än, de startade vid pass 13:30.

De visade bilder på påveattacken, poliser som delade ut presenter till de bilförare som inte hade alkohol i blodet (ja, ja, jag vet, det ÄR svår balansgång med uppmuntran kontra straff), de visar reportage över julfirandet över hela världen, reportage från restauranger i någon fransk stad som gav mat till mindre bemedlade. Kort sagt, nyheter, om väsentligheter i världen och livet.

De tre minuternas svensk nyhetsbevakning i bildform jag fick idag för mina licenspengar minns jag inte ens vad de handlade om. Inte ens om jag anstränger mig.

Fortsätter med min johan&nyström-kaffe och hembakt brocc...äsch, cantuccini var det ju.

Kultur på recept

Det finns redan. På försök i två städer. Där ser man. En vitrock i Göteborg har kommit på att det är nyttigt för folk med stressrelaterade sjukdomar eller fibromyalgi. Nyttigt alltså för vissa personer med kultur, måla, gå på museum eller njuta av konserter.

Där ser man. Det som kulturarbetare alltid sagt, kulturen spelar roll. Kulturen behövs, kulturen bidrar till ett friskare samhälle. Så sant som det är sagt.

Linköpings kulturliv drabbas då och då av dårskapsförslag, biblioteksnerdragningen var den senaste. Som motades i grind. Förtjänstfullt av kulturchefen Åsa på Corren, bland andra.

Som ett tidshopp

I Helsingborg, alldeles vid Kärnan på torget hoppade tiden till. En dam hälsar på en farbror, som lyfter på sin keps för att hälsa. Det var som om jag förflyttades till 40-talet. Eller till filmens pilsnervärld.

Det är som om vi glömt bort att faktiskt ordentligt hälsa på varandra. Detta gjorde farbrorn med kepsen, som om tiden stått still.

Och damen.
Hon log.

Har inte många minnen av Karin, min faster

som somnade in i morse.

De är inte många minnena, men de jag har är ljusa. En glad ganska kort kvinna om jag kommer ihåg rätt, med intensiva ögon. Hennes tvillingbror dog för många år sedan.

Karin har somnat in, en avlägsen faster som plötsligt kommer väldigt nära.
Och berör.

Vi dansar en stund på jorden som Cornelius skriver, Karin dans varade i 92 år.

Intentionen är troligen god

Det inbillar jag mig faktiskt att den är med sjukförsäkringen, jag tror inte någon om ont. Meningen

"inte minst för den mediala bild som utmålas av omförsäkringen och andra förändringar"

ger mig fnissattacker. De valda ministrarna kan ju inte att skriva "kvällstidningsjournalistik" eftersom våra svenska största tidningar från höger till vänsterkanten har gjort stora reportage om förändringen. Artiklarna har inte varit odelat positiva. Något måste ju vara lite tokigt, eller har den dynamiska duon mer otur än ni-vet-vem när de tänker...man undrar...

Det slår mig att ministrarna och (r)alliansen i detta fall har en farlig gruppdynamisk trångsynthet. De undanlät att lyssna på egna experter och ibland kan det vara nyttigt att vara lite motvalls. Möjligen - säger möjligen - finns det så kallade smitare eller latmaskar bland de sjukskrivna, de är få om ens några. De som nu möjligen kan kallas smitare har troligen psykiska bekymmer efter långvarig sjukdom i kombination med frånvaro från arbetslivet.

Jag kan inte befria mig från tanken att "genom sig själv känner man andra", den människosyn som präglar detta förslag delar jag inte. Som vore vi svenska folk ett gäng tjuvar, smitare, banditer eller ett gäng sveda-värk-och-bränn-kärringar, SVBK som det stod i journalerna en gång i tiden.

Idag står det kanske fibromyalgi. Tror jag. Men jag vet inte. Ont hade de ju. Vetenskapen går framåt och på denna vetenskapens väg går vi två ministrar till mötes, som vill föra oss tillbaka till stupstocken, ättestupan och andra medeltida straffmetoder.

Försäkringskassans ordförande avgick med dessa ord

- Det som stötte mig mest var det att om man inte lyckats bli frisk inom sex månader så ska man prövas mot hela arbetsmarknaden. Då kan man tvingas säga upp sin anställning för att söka ett annat jobb. [...] Tänker mig in i hur det är att råka ut för en trafikolycka som kräver längre rehabilitering än ett halvår eller en cancersjukdom eller någonting.

GDSGD-faktura

Fick en sådan idag, eller i fredags om det ska vara korrekt. Det ska det ju, i alla fall när det gäller fakturor. Beställde diskmaskinshjul till diskmaskinen för någon månad sedan, på nätet.

Det gick bra.

Efter fyra dagar, helt OK tidsrymd tycker jag faktiskt, ringde en person och sade att han kunde beställa dem. Såväl till över- och underkorgshjul beställdes. Gott nog.

När de anlänt ringde han igen och sade att han kunde svänga förbi med dem. Jag tackade och sade det var ju bra. Sedan frågade jag om de var lätta att montera. Ja, sade han. För annars - och nu kommer det - kostar det väl pengar sade jag.

Jo, svarade han. Och vi har en timmes minimidebitering. Nå, sade jag, provar att montera dem själv. Det lyckades jag med, hade en underkonsult som gjorde det :-).

Nu kom GDSGD-fakturan - Går Det Så Går Det-fakturan det var upptaget 330:- för beställning (?) och leverans av diskmaskinshjul. 1 timmes debitering.

Ringde till faktureringsavdelningen. Var samlad. Och lugn. Under hela samtalet. "Det kostar ju så fort vi åker ut..." försöktes det med. Icke sa Lasse, eller Nicke för den delen. Förklarade att om jag fått reda på att utkörning av diskmaskinshjul kostar 330:- hade jag hämtat dem själv. SÅ KLART.

Sedan när luren var pålagd utbrast jag så grannen hörde det "Är de dumma i hela huvudet?" Men det är väl det de inte är. För en del betalar snällt. GDSGD-faktura.

...det är i mötet det händer.

Så är det. Mellan människor. Inte på TV, inte i radio - eller kanske ja, mer där i så fall för det finns inget visuellt liksom - inte i tidningarna modell kvälls.

Det är i mötet det händer. Mellan människor. Små som stora, tjocka som smala, unga som gamla. Saknar fortfarande den gamla människan på fiket. Fiket. Med stort F. Vart tog hon vägen. Våra stigar har missats. Tänker på henne då och då. Maken gick bort för en tid sedan, och hon är allena.

Men fikar. Det gör hon.

Umgås det gör hon också. Möts. Det görs med. Också. Mötet mellan människor, mötet människor emellan. Emellan oss finns ett liksom ett litet mellanslag. Och det är där det händer, i tomrummet. Eller i "tomrummet". Då sker det något.

Stavning av engelska ord

Kan absolut inte stava till ordet subsidiaries - alltså dotterbolag eller underavdelningar kan det kanske också betyda. Ja, jag vet att det går att googla upp vad det betyder. Googla fram kan det heta, men det implicerar att man kan googla bak. Googla fel kan många göra. Men stava var det, subsidiaries, skitsvårt.

Vet knappt hur det uttalas, sluddrar liksom över det när jag måste säga det på engelska...så kan det vara. Men Word är bra dårå, i detta fall. För jag gissar liksom en stavning som Word kan rätta till, och vips så kommer subsidiaries fram. Så där bara.

Men lära mig stava till det vete fan om jag kommer att göra.

Tja. Vad skriva. Inte vet jag. Så varför skriva?

För att livet är som livet är. Oförusägbart. Det kanske är det som är meningen.

Med livet menar jag.