Jag känner verkligen att Det Här!

Det ska jag satsa på. Det måste vara pengar i detta...
" min дrliga ursдkt fцr min unethical/unprofessional att nдrma sig till dig pе denna very augusti fцrfrеgan, emellertid skulle jag respectfully fцrfrеganen som du den uppehдllet tillfredsstдller av denna postar ovanligt fцrtroligt och respekt tystnadsplikten av den gjorda informationen privilegierat, i orsaka av vеr vдxelverkan.

I fцrmiddag Herr Liga L. Xiao just nu lasten - ordfцranden, utцvas funktioner, packar ihop av begrдnsade Kina, Hongkong. Fцrmiddag som I ber ditt partnerskap och det, gдller securring och att inhysa stora fonder. Bidragsmottagaren avlidas och har ingen nдrmaste anhцrig, hдri, fцrmiddaghandstilen fцr resonera I dig. Du дr namnen. Lеt mig fцrsдkrar att denna transaktion har inget ”riskera-strдnger” fдst till den, sе. Behaga indikerar att dina intresserar genom att kontakta mig via min privata e-post (tagit-bort-den) fцr mer information. Behaga bekrдftar ocksе efter; ditt fullt namnger, tilltalar och nationalityen.
"

Du är namnen. Okeeeeeeeeeeeeeeyyyyyy...

Denna video är bäst.

Det är bara så. Kika på den. Den handlar om han som uppfann - fick idéen från Marcel Marceau - Moonwalken. Att på det sätt som Michael Jackson erövra världen med sin musik är unikt.

Den bedriften kommer inte att upprepas. De små hörn han nådde är i stort sett onåbara för någon annan musiker, oavset gengre.

Logomediker - det ska jag bli när jag blir stor...

Uttryck man lär sig sitter ibland som berg, logomedisk adaption är ett sådant.

Och nu kommer man troligen att hitta den här sidan när man söker på google efter det. Det kan tyda på två saker, antingen stavar jag fel eller så finns faktiskt inget om logomedisk adaption på nätet.

Vad det är?

Att man kommer på att en (befintlig) text passar till en annan melodi än det var tänkt. Det finns några exempel i musikhistorien där detta gjorts. I manskörssammanhang den mest kända är Helan går till sången Helig Helig Helig.

Ett möte i Lund

På vägen till sångarmötet passerar man juridiska föreningen i Lund. Fin byggnad tycker jag. Väldigt fin. Den andas lite, jag vet inte, den andas lite pondus på något vis.

Mötet var roligt som tusan. Många skratt. Många sånger. Som det ska vara.

På vägen hem sedan, idag, passerade jag ett hyreshus i hemstaden. Där strömmade det ut "Black or White". Heter den väl... blev osäker nu. Men jag log lite åt den. Den är bra. Och den stod i bjärt konstrast mot den nationalromantik som avsjöngs i Lund. Och på ett sätt kanske ändå inte. Men då måste man tänka ordentligt.

The midnight sun never sets

Dompans signaturmelodi. En underbar jazzlåt.

Detta är inte midnattssolen, men det är solen. Och det är Helsingborg. När jag skriver detta så nynnar jag faktiskt på låten. I stället för att länka nu då - det kan ju bli dyrt - så får man söka på låten på nätet på youtube eller annan favoritplats.

Och lyssna.

En pastarätt från en underbar bok.

En bok som vi hittade på nätet. Plötsligt fanns den där.
Den är enkel, rätten.

Räkor - hur mycket...tja...brukar ta så det täcker en tallrik, sedan skalar jag dem.
Chilipeppar - lite så där. Vi har några egenodlade små som är bra.
Vitlök - en klyfta
Salt
Olivolja
Persilja - en eller två nävar.
Spagetti

Sätt på spagettivattnet. Så den blir klar liksom när allt annat är klart.

Olivolja i panna, gärna rikligt så det täcker liksom.
Lite salt i pannan.
I med hackad chili och vitlök. (är du osäker på värmen så ha i en persiljebit, när den sprätter lite så i med chilin och vitlök)
När det sprätter lite så där så i med räkorna. Men bara i trettio sekunder! Annars blir de - som möjligen bekant - sega.
Ur med räkorna då alltså efter trettio sekunder.

I med persiljan. Låt den vara i liksom och fräsa lite.

Sedan gör jag på två sätt...antingen så är jag italieninspirerad och vräker ner spagettin i stekpannan, bland persiljan och oljan. Stänger av plattan, och i med räkorna och rör runt.

Eller så häller jag olivolje-persiljeblandningen över räkorna och sedan tar jag en sked och har över den blandningen på spagettin. Då märker man om man tagit tillräckligt med olivolja...:-) För den ska man liksom - om man gör så här - ha över spagettin lite så där drisslande.

För 30 månader sedan...

För trettio månader sedan gick jag mot Kärnan i Helsingborg, funderade över var man ska äta när jag nu skulle vara i stan ett år eller så. Varje onsdag.

Svängde ut på gatan vid hotellet, och in på gågatan, kikade lite i affärer, passerade en rätt trevlig fransk restaurang med fransk meny. Getostsallad och potoatisgratäng med god stek. Rustikt och bra. Men, jag passerade den som sagt.

Samma öde fick den japanska restaurangen, den passerades. Ätit några luncher där, men den slår inte Thai Corner, i - som man förstår - hörnan. Några till restauranger passerades.

Kom ut på Mariatorget. Såg en restaurang, italienskt stuk, med rödvita dukar utanför. Tja...tänkte jag. Här kanske? Jo. Där kanske. Varje onsdag i stort sett har jag ätit där, sett personalen komma och gå. Hela tiden underbar personal.

Någon gång ska jag åka privat till Helsingborg och bara vara där. Och äta så klart där på de rödvita dukarna.

En av svarta ränderna ovan på fotot är "min", ljuset trillade en gång och åstadkom den. Det är den andra från vänster torr jag.

Komvux stängs för omogna tonåringar

Det är inte längre möjligt i Sverige att få en andra chans om man haft trassel i gymnasiet. Idag kan läraren bete sig hur som helst, läraren kommer att få ökad makt i gymnasiet över elevens framtid. Det är inte en utveckling jag ser fram emot.

Det kan i och för sig diskuteras om man ska kunna läsa upp betyg i KomVux men jag tror inte att någon gör det för att det är roligt. Utan för att mognadsgraden har höjts, kanske ett nyvaknat intresse för vissa ämnen väckts.

Det är dåligt av nuvarande ralliansen att inte tillåta KomVux. Taktiken som gymnasieleverna kommer att tillämpa står väl sig klar? Bättre med IG än G, så det är ju bara att lägga av i vissa ämnen. Då kommer belastningen på KomVux att bli ännu högre.

Kanske det är dags för Jan Björklund att gå just KomVux för att få lite insikter och läsa upp lite betyg i vissa ämnen?

Märker ni hur det elitistiska samhället smyger sig på oss?
Psyksjuka har ihjäl slumpmässiga individer på stan, elitskolor blir tillåtna och vanliga tonåringar som har normala pubertala bekymmer i gymnasiet får inte en andra chans.

(Uppdatering Måndag: På tolv timmar, sedan igår söndag kl 20:28, har jag medhåll. Kikade nyss, och 70% anser att man är värd en andra chans. 50 000 personer har röstat på aftonbladet.se.

Oj oj oj...på bara fem-tio minuter hade ytterligare 1500-2000 personer röstat, siffrorna står sig dock, det börjar luta åt 77%)

Tankar om EU.

Det finns i Linköping en ljugarbänk som jag tror nämnts förut på dessa sidor.

EU och omgivningen
Igår sade en person något som gjorde mig fundersam över EU och hur det fungerar. Diskussionen började med att han konstaterade att EU inte alls godkänner att prata avtal med regeringar i Afrika där andelen som röstade var runt 40%. Och...just det...hur många röstar i EU-valet.

Det är något som haltar här alltså, och det rejält.

Agendaförsjutning
De etablerade partiernas agendor har fått sig en törn, igen, nu med Piratpartiets inträde i EU. Det har hänt förr, ser mig skönja en tendens.

För ett antal år sedan tog Gudrun Schyman - på den tid hon var vänsterpartiets ledare - in jämställdheten på agendan, för i stort sett alla etablerade partier.

Sedan kom miljön in på agendan långt före klimathoten genom att miljöpartiet bildades och fick ett fäste. De har utvecklats till ett etablerat parti, och är inte lika enkelriktade som förr mot miljön. De har den som bas för sin grund så att säga...

Så jämstalldhet mellan kön och miljö kom från sidan och alldeles plötsligt, som överraskning för de etablerade partierna.

Vad Ny Demokrati förde in på agendorna vete tusan, men något skakade de väl om också. Har inte kommit på det. Det tål att tänkas på, för från sidan kom de garanterat.

Nu, i detta EU-val, satte Piratpartiet integritetsfrågorna på de andra etablerade partiernas agendor. Det är lika välgörande som vid de tidigare agendapåverkningarna. Piratpartiet förstod också vad ungdomarnas hjärtefrågor handlar om, det har inte de etablerade partierna lyckats med. Snarare endast reta upp de ungdomar som är marginellt intresserade av politik.

SD kommer troligen att åstadkomma samma sak när de förmodligen kommer in i Riksdagen om drygt ett år. Då är ämnet givetvis invandrarfrågor.

Kaserngatan - himla bra att något händer men...

Så har det hänt, det som jag befarade. Och många med mig.

Det dåliga underhållet, eller rättare sagt frånvaron av underhåll på den farbara delen av Kaserngatan har givit ett oönskat resultat.

Corren idag skriver

Vid vägarbetet på Kaserngatan körde en lastbil över ett brunnslock som slog upp ett hål i bränsletanken. Larmet kom cirka 16.40, 600 liter diesel läckte ut på gatan. Räddningstjänsten ryckte ut för att begränsa skadorna, det är oklart hur mycket diesel som rann ner i dagvattenbrunnen.

Det var bara en tidsfråga innan det skulle visa sig att AMA inte alls sköter den del av Kaserngatan som inte är avspärrad. Jag har skrivit till kommunen flera gånger och då har de fått entrepenören att sandas igen hålen, eller ska vi säga kratrarna, på sträckan.

Nu har det hänt en olycka, en onödig en om det varit en seriös leverantör av ombyggnationen. Jag hoppas att kvaliteten på vägen som görs om inte är undermålig, men man får ju raskt den misstanken.

Kommunens påstötningar har uppenbarligen inte hjälpt, det är dags att ta i med hårdhandskarna. Ett sätt vore att kräva att de varje dag kontrollerar sträckan som är öppen men nu besvisligen inte farbar på ett säkert sätt. Idag var det vedervärdigt på sträckan. Och det efter att en olycka skett?!? Det är ofattbart anmärkningsvärt.

Sen här entrepenörens oförmåga att sköta underhållet lämnar mycket i övrigt att önska. Som man lärde sig att skriva på svenskalektionerna när man tycker att någon kan fara och flyga.

Hoppas innerligt att detta var den enda olyckan som sker under ombyggnadsarbetet.

Efter

Nu är man lite spak. Men förnöjt spak över att få varit med om Mozarts C-mollmässa. Det var mycket folk, och solisterna var underbara. Orkestern förträfflig. Allt var bra.

Men man blir tom lite efteråt faktiskt. Vi hade en liten fest, det var kul, det känns bättre än att bara liksom vandra hem och vara lite nipprig.

Det gick OK för min del. Missade några prylar jag inte missat förut. Irriterande. Men tillhör liksom läget.

Just nu är jag mest glad över att bo i den delen av Linköping där endast 0,9 procent röstade lite tokigt. Om ni frågar mig.

Före

Sitter och tänkte skriva om hur det är för en körsångare före en konsert, men nu sitter jag och kluckar av skratt. På Fejjan läste jag om en kompis som meddelade sin packning inför semestern, bland annat i listan stod "Visa". Någon kommenterade att det nog var Våmhusvisa som avsågs.

Vansinnigt roligt.

Ska i fortsättning svara "Ja, jag har rättviksvisa, tar ni det?" på frågan om jag har kort. Önskar nästan att jag arbetade på ett näringsställe eller i en butik och kunde säga "Ja, vi tar kort, rättviksvisa, våmhusvisa, orsavisa, i stort sett alla kort" om någon frågar om man tar kort.

Före. En konsert, som sångare, då nynnar man på partier i verket som ska framföras - i detta fall Mozarts C-mollmässa - i tid och otid. När man vaknar, när man lagar mat, ja nästan alltid.

I bilen lyssnas det på CDn, man liksom lever inuti musiken och ser fram emot ett framförande. Och nästan varje konsert tänker man "vad synd att vi bara gör det en gång".

Under repetitionerna vill - i alla fall jag - ha en plats som tilltalar mig. Den ska vara lite rymlig, varför jag vill ha det så är lite oklart. Men jag störs lite av när det är för trångt. Det har nog inte med min storlek att göra utan är en känsla misstänker jag. Man ska så klart se dirgenten.

Sist men inte minst man ska höra sina medsjungare och medmusikanter. Gör man inte det så känns det tomt, väldigt tomt. Och det är som om man framförde Mozart alldeles ensam. Och så ska det ju inte vara. Man har inget stöd känns det som, man har inget sammanhang.

Sedan finns det alltid något ställe man är lite osäker på. I vissa fall övar jag på detta mycket, i andra tänker jag att det har varit på rätt väg ett tag nu och på konserten så kommer det att sitta.

Vi får se hur det är efter.

Krönikören Torbjörn är saknad

Corren har inte på länge haft en krönika av Torbjörn Gustavsson, det är mycket tråkigt. Han skriver alltid bra, levande och på pricken.

Du är saknad som krönikör Torbjörn! Kom tillbaka! Kom tillbaka!