Javisst ja. Auden. Köpte en mycket fin bok av WH Auden. Han är väl mest känd för dikten "Funeral Blues" som citerades i filmen "Fyra bröllop och en begravning" på begravningen just. Den enda, i filmen.

Stop all the clocks. Och så vidare.

Auden har skrivit mycket mer som är bra. Mycket mycket mer.

Lyssnar på Rigmor Gustafsson, stavar hon väl va..., nå lyssnar på henne i alla fall. Sagolik röst. Och Nils Landgrens trombonspel är underbart det med.

Missar Jan Allan nästa fredag, han spelar i domkyrkan och jag är på doktorsmiddag. Suck. Vilken miss, inte ens repetitionerna kan jag lyssna på. Det är som det är.

Annars bra. Väldigt bra. Greklandsfest i lördags, trevligt, vi liksom hade ett slags komma-hem-fest och körhelg. Slitigt men roligt. Mycket Mozart och Arvo Pärt.

Om rätten väljer att tro endast, eller mest, på Anna Sjödin och hennes kumpaner och inte alls ¨på Babak Jamie är vi illa ute.

Jag tycker man ser dem framför sig, politiker i vardande mästrande en vakt av utrikiskt ursprung. Lite för fulla, lite för bladiga för att verkligen ta bladet från munnen och sjunga ut sitt hjärtas sanna röst.

Varför skulle man tro mer på Anna Sjödin än på Babak Jamie?

Denna höst har vi kontaktat två myndigheter, polisen i Hamburg samt vägverket i Sverige. Detta eftersom vi drabbades av Kling och Klang i mer aggresiv form under vår resa genom tyskland - de ville uppenbarligen ha kontant betalning för en förseelse. Till vägverket skrev vi för att avfarten till vårt land fått en underlig och mer trafikfarlig utformning. I alla fall som vi ser det.

Tyska polisen svarade nästan bums och ville veta mer om Kling och Klang. De tog oss på allvar, de svarade, de respekterade att vi faktiskt rapporterade det vi rapporterade och det verkade skrämmande nog heller inte dem främmande.

Vägverket har inte svarat än. Det har gått tre veckor nu...

Mycket att göra antar jag. Mer att göra på vägverket än på den tyska polisen.

Nu idag stod det på första sidan i WSJ under notiserna "Swedens welfare system is subject to privatizition due to the election result".

USA. Intressant att vara i ett annat land dagen efter valet i Sverige. Inte en rad om maktskiftet. Svenska tidningar är nerlusade - på nätet - om nyheterna. Men inte en rad i Wall Street Journal eller USA Today.

Det är ju alldeles fantastiskt. På Naxos - skivbolaget - kan man gå in och fritt lyssna på 25% av varje spår på deras CD-skivor. Det är inte lite skivor de har...

Om jag förstått saken rätt kostar det endast 20 USD - 160 SEK att prenumerera på att kunna lyssna på hela spåren på alla skivor. Fantastiskt.

Lyssnade just på början av "En sommarafton".

Över skogen, över sjön
du din slöja sänker

Men bäst är de återstående 75%...

Allt är stilla,
ej ett ljud
Genom rymden svävar
jorden likt en lycklig brud

Det är fint.

Var, i torsdags, på Olsons skafferi igen. Vid Maria kyrka i Helsingborg. God mat så klart. Men det var inte huvudnumret denna gång.

Det var ett par, en mamma och en dotter på väg till Paris tror jag, som pratade med varandra. Det lät som om det var den första middagen i en rad av middagar mellan de båda. Mamman sa plötsligt till den förvånande dottern "berätta något för mig som jag inte vet om". Öh öh. stammade dottern. Men hon verkade berätta något. SÅ noga lyssnade jag faktiskt inte...men i alla fall.

Sedan berättade mamman något som inte dottern visste om. Och varnade liksom för att bete sig på det sättet. Minns inte vad det var, och det är lite oviktigt.

Fint att träffas, mamma och dotter, på restaurang. Pratade om livet och döden. Hur gammal dottern var? Svårt att säga. 18 kanske, hon måste väl slutat gymnasiet precis eftersom hon kunde bege sig till Paris bara så där.

Mysigt. Kunde, så klart, inte låta bli att klappa mammam på axeln när de gick, och säga "bra ide det där med att berätta något som man inte vet om".

69%

Så låg var pojkens syresättningsförmåga efter att deltagit i leken att bli begraven i sand.

Likt Oldsberg i På Spåret har man verkligen lust att fråga sig: Vart är vi på väg?

Hur kan man bara liksom komma på tanken. Att begrava sig själv i sand tror jag till och med jag gjort någon gång. Kanske till och med med hjälp av några kamrater. Men inte så mycket begravd att jag fått sand i munnen.

Det är hialöst.