Skolavslutning. Sitter på en krog i Helsinborg. Bredvid mig sitter ett gäng, tjejjer allihop. Glada, inte högljudda alls som servitrisen sade att de skulle vara.

Uppsluppna. Jag börjar gissa lite hur gamla de är (gissade fel med tre år, de var 15 men såg ut som 18) vilka linjer de gått på gymnasiet och...nå...

"Vi måste ha minnen" sade en av dem, innan jag visste deras ålder, och struttade upp med en kamera. Bad om ursäkt för att hon inkräktade på mitt restaurangrevir utgörandes av ett bord.

Jag flyttade lite på ljuset så att bilden inte skulle ha mitt bordsljus som förgrund. De tog kort. Då hände det. Det tidigare glada jag-är-mig-själv-gänget transformerades till fotogenier. Sedan barnsben skolade av Big Brother, Idol, L World, VeckoRevyn och annonspelare. De såg ut som en massa. En massa tjejjer.

Plötsligt var personligheterna som bortblåsta, inget eget uttryck, utan utstuderat uttryck. Underförstått "så HÄR ska man se ut". På kort.

När fotosessionen var över återgick de till att bara vara.

Sig själva.

Och de var lika underbara allihop. Hoppas det kommer att gå bra för dem. Känner dem inte, bytte ett par ord endast. Men det var något runt dem som andades hopp. I all denna misär är det just hoppfyllt att varit med om gårdagskvällen.

I Helsingborg. På Olssons skafferi.