Dessa små utbyten är långt ifrån oviktiga. De är kitt mellan människor. Ett kitt jag saknar. Fortfarande. Som faktiskt jag inte lyckats ersätta. Ibland tänker jag...äh dessa kitt är oviktiga. Men tusan vet.
Ett sammanhang saknas i triaden jobb, familj, fritid. Dessa ben varpå livet faktiskt vilar. Har pallen två ben vinglar den.
Men. Jag vill tro att jag är på väg finna en lösning. Frågan är hur den ser ut.