vätter mot rundan

Ditt dumma tilltag kan du knyckla,

när folk vill ut och cykla.

Slänga ut en massa vasst 

synes mig väldigt kasst.

Punktera däck ska förpassas puts väck.

Strunta i tilltaget nästa år,

hitta annat botemedel för dina sår.

Tre grunder vars mitt vara står på

Jag går dit själen pekar

Hur yttrar sig det? Väljer vart jag går dit jag dras av någon anledning.

Tiden är inte en linje

Tiden är ett böljande hav. Vad innebär det? Jag stannar på ett ställe tills det är dags att gå. Tills vågorna stillsamt lagt sig.

Slumpen är ingen tillfällighet

Den är ju inte det... finns en bok med den titeln. Läsvärd.

Pensionsavtal. nä. autocorrect! pensionslivet

Det livet är intressant för en hypersocial som jag. En gren kapades, de där till synes oviktiga interaktionerna av typen "hur var helgen?" Och "vad händer i helgen då" samt "vad ska ni göra på semestern" och givetvis "hur var semestern i Finspång?" (Finspång är min goto när det gäller geografi).

Dessa små utbyten är långt ifrån oviktiga. De är kitt mellan människor. Ett kitt jag saknar. Fortfarande. Som faktiskt jag inte lyckats ersätta. Ibland tänker jag...äh dessa kitt är oviktiga. Men tusan vet. 

Ett sammanhang saknas i triaden jobb, familj, fritid. Dessa ben varpå livet faktiskt vilar. Har pallen två ben vinglar den.

Men. Jag vill tro att jag är på väg finna en lösning. Frågan är hur den ser ut.