Det var en gång en bar - utan alkoholtillstånd faktiskt namnet till trots

Den hette Rättviksbaren, låg på HSB-gatan i Rättvik. Den var öppen 7-18 kanske till och med 6-18. Rättviksbaren hade eget porslin. Det porslinet har dykt upp igen.

På Bar Oas i Stockholm. Det som är så himla fantastiskt är att stället drivs av barn till en nära vän. Som också kommer från Rättvik. Vi spelade tillsammans i olika konstellationer under ungdomsåren. 

På Bar Oas finns tallrikar från just Rättviksbaren.

Besökte Bar Oas härom veckan. När jag frågade lite försynt - ja, jag kan vara det...:-) - om det var korrekt att det fanns tallrikar här som det står Rättviksbaren på svarade en person med att vända på klacken och hämta en.

Han frågade: Har du någon koppling till den?

Jag satt tyst med begynnande tårar i ögonen och klämde fram: Den ägdes av mina föräldrar.

Besöker Bar Oas igen. Hoppas de har tallrikarna kvar. De har fått egna nu. Fina också så klart. Men jag gillar - oaktat just Rättviksbarstallrikarna - blandningen av porslin. Det blir lite levande då.

Vilken värld det ska bli - och faktiskt är här och var

Testa att läsa texten och tänk inte på varifrån den kommer och vem som sjunger den. Läs den förutsättningslöst.
Ja, tror det är så att ett vänligt ord är ett frö som gror. Jag ser det inte i min fantasi. Men jag vill att det ska vara så.

Vi kanske dessutom redan talar samma språk; det kortaste avståndet mellan två människor är ett leende.

Behöver väl inte säga att den här. Den här kan jag inte lyssna på utan att fälla tårar. Det går inte. Det går olika bra vid olika faser i livet. Men för det mesta går det inte alls.

Det ska inte det heller.

Varje gång som någon mot mig ler
Känns det som all kyla smälter ner
Är varje vänligt ord som talas på vår jord
Ett frö som gror
Jag ser det i min fantasi
Vilken värld det ska bli

Om alla kunde tala samma språk
Om alla skulle vandra samma stråk
Mot ett gemensamt mål
Vid horisontens rand
Jag ser ett land
Där varje man och kvinna är fri
Vilken värld det ska bli

En värld där alla människor varje dag
Omsluts av en vänlig famn
Där människor på hopplöshetens hav
Kan finna en tryggad hamn

Jag har ett hopp som bor djupt inom mig
Att en dag har allting ändrat sig
Allt hat och våld som fanns
Av kärlek övervanns
Nå'n gång, nå'nstans
En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli

Jag både tror och vet
Att detta hopp ska bli en verklighet
Jag både tror och vet
Att detta hopp ska bli en verklighet
Som du och jag får leva i
Vilken värld det ska bli

En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli

Rutter, John är alltid John Rutter...

Det är bara så. Den kan tyckas enkel och kanske banal musiken han gör. Jag förstår de som tycker så. Hanses Requiem är inte enkelt alls. Urvackert.

Jag är för evigt en förespråkare för Rutterska sånger... Eller enkla...eller alldeles alldeles underbara. 

Harmoniken talar direkt till mitt hjärtats mitt.

Nu kom en ny till mig av olika skäl. 

Som jag ska sjunga i slutet av mars. Då blir det till att skriva RESTSKATT och TERMINAL på vissa ställen...så bemästrar jag tårarna...så gör jag samt genom att lyssna på sången flera gånger. 

Tredje genomlyssningen i detta nu.

Look at the world
Everything all around us
Look at the world
And marvel every day
Look at the world
So many joys and wonders
So many miracles
Along our way