Det händer titt som tätt och jag gillar det skarpt

Ibland genomsyras jag av en tacksamhet över livet att få leva det. Att bara finnas till liksom. Självklart glad över att jag föddes i ett land där de flesta har tak över huvudet och mat i magen varje dag. Det är en nåd och en gåva att få vara med sedan om allt som livet innebär.

 Att möta människorna som vandrar här på jorden är otroligt häftigt; vi är ju så olika! Inte bara till utseendet utan även i tankar och innandömet. De mjuka värdena alltså. Något av det mest livgivande är att se ett barn. Möta dess blick och de släpper inte ögonblicket i första taget. Tvärtom. De håller kvar ögonkontakten och de lever dessa ögon. Så enormt mycket.

Minns en blick från en som troligen var 100 år eller skulle snart bli. Vi möttes på Norrboda gammalgård. Hon plirade med ögonen och sa "Du är Himlas pojk va". Dvs min mormor. Ja svarade jag. Då plirade hon ännu mer med ögonen men det var glatt plirande.

Sedan sa hon "Fattar inte vad de där ungdomarna ska göra på ålderdomshemmet...". Ungdomarna som hon syftade på var i 70-80-års åldern... :-)

Tänk. Jag minns hennes blick så väl. De var bruna ögonen och de lyste ungefär på samma sätt som barnens glittrande livfulla ögon.

Ofta väcks denna tacksamhet över livet genom musik, så var det nu. As you are av Nils Lindberg. Men genomsyrandet och en slags lätt positiv rysning kommer även på andra ställen.

En liten titt i skattkistan även för Kasper då

 När Märta fyllde år kikade jag i det dokument där det finns nerskrivet olika episoder i deras liv. Det skrevs ganska länge på det dokumentet. Nu får de skriva sina egna om de vill.

Här kommer en passage om Kasper, vi var på inflyttningsfest hos några vänner:

Väl framme i festligheterna kom ytterligare en gäst, 1:a sop från LiKet, Lillemor. Kasper satt mittemot henne och efter ett tag sjöng han "Minus är min lilla katt" ackompanjerad av en plingande leksakstelefon. Det är en ny skiva med nya sånger av G. Reidel.

           – Annars är det filmen med Ronja Rövardotter som gäller, sade pappa.

           – Jaha, svarade Lillemor, kan du rövarsången då?

           – Ja, det kan jag gullunge, svarade Kasper.

Munterhet uppstod så klart.

Sedan en annan episod på en bilservice i Norrköping:

Idag, onsdag den 11 mars, hade vi Hondan på service i Norrköping (eftersom Nils-Erik Eriksson har lyckats med det omöjliga, nämligen att sälja ett konsignationslager, och försatts i konkurs av sparbanken Alfa). Där var det livat, tyckte Kasper. Man kunde

- stänga av och på skärmen på deras dator
- stänga av och på en kopieringsmaskin i en farbrors rum
- stänga av och på motorn i en Honda CRX som var illgrön och säkert går fort av bara tusan
- städa litet med en dammvippa
- skrämma vettet ur bilförsäljarna

och mycket mycket mera.

Ett mail till alla i Domkyrkans Kammarkör när jag slutade där för 4-5 år sedan

Lasse missar bussen...

Hej alla underbara,

Hoppas er sommar är bra, min har varit det, har bland annat lyssnat på Solala
- tre grabbar från Göteborg - på Orust. Fantastiskt bra.

Att sjunga i Linköpings Domkyrkas Kammarkör är också alldeles alldeles fantastiskt underbart.
Jag har dock nu med stor vånda och några fällda tårar beslutat att sluta sjunga i kören från
i höst. När jag skriver detta saknar jag er redan...men ingen av oss
försvinner ju från jordens yta så vi ses säkert på stan eller i kyrkan när
jag kommer och lyssnar på er.
Ser fram emot just detta lyssnade.

Att jag fått varit med från 2005 och fram till den dynamiskt mer medvetna och
kompetenta kör som huserar i Domkyrkan idag är en ynnest. Är oerhört tacksam för att jag fick
möjligheten att vara med så länge, för mig var det 2005 en omstart i mitt sjungande.  
De otroliga mängderna med skratt - och i mitt fall tårar då och då...:-) - kommer jag att bära
med mig hela livet som en skatt väldigt nära hjärtat.

Nu hoppar jag av, men vem vet: finns det plats i framtiden och rösten håller
återvänder jag kanske till Kammarkören.

Innerligt tack för alla sköna, glada, trivsamma stunder tillsammans och sist men inte
minst så är jag evigt tacksam för alla givande samtal om livet, kärleken och döden.


Kramar på er alla,
Lasse