Först var dina ögon

Först var dina ögon bara havet.
Blågrönt skiftande,
speglande,
strandlöst sökande
som det.

Sedan var dina ögon
bara människan.
Jag har aldrig sett ögon dröja
så djupt hos en annan
forskande, förstående,
fulla av värme och vilja.

Sist var dina ögon bara sorg.
Bottenlös, förtärande
på livet besviken
sönderbristande sorg.
Då var du mig närmare
än någonting på jorden.

Kerstin Söderholm 

Ögonen är själens spegel har någon sagt, vem vet man nog inte. Det har troligen kommits på av flera personer kanske under samma tidsperiod. Det ligger mycket i det. "Levande ögon" säger man då och då. Sorgsna. Glada. Kort sagt levande.

Ser in i ögonen ibland på barn sisådär 1-åringar och de viker inte bort blicken. Jag gillar det skarpt. Rättare sagt, de tittar kort på mamman för att kontrollera om hon är lugn då fortsätter de titta. Ibland ler de först, ibland ler jag först. Det tysta mötet är bland det vackraste som finns.

Vi i Östgöta Kammarkör ska göra ett program med Elise Einarsdotter och det ska bli så himla kul. En vän säger då och då att hon är rik. Jag känner mig rik av musiken som Elise gjort och berikad av kören och det vi gör ihop.