Bara så jag inte glömmer det

Saknar sången - mycket
Saknar gemenskap - mycket
Trist arbeta hemma men det är bra också på andra sätt och vis
Sörjer med människor jag står nära
Solen gick upp dag också - även om det är moln

Månen går sin tysta ban - även om det är moln
Jag har tak över huvudet - även om ...ni fattar
Jag har mat i kylen - rester från igår är goda idag
Det finns mer mat i affären - till och med toapapper (varför man nu ska äta det...)

Fikar när jag kommer åt - andningshål

Läser mer än annars - det är bra, ska fortsätta med det

Det intressanta med dessa coronatider är att man omvärderar saker, vilka låter jag vara osagt men omvärderingar finns så smygande både här och där. Faktiskt inom alla tre ben som jag brukar föra samtal kring med med människorna: familj, jobb och fritid. Det rör sig nu på alla tre benen så pallen skakar lite då och då, inte farligt alls, bara skakar. Skakar om.

Allra mest på jobbbenet. De andra är rätt stilla. Fritid rör sig lite, det sjungs inget nu.

Men det ruckar lite på livets tecken vad gäller arbete.

Är tudelad - inte som Calvinos Visconten men i alla fall...

Fick reda på att vi ska inkorporera två bolag hos kunden jag arbetar med. Det var Leksand och Rättvik. Spännande, roligt tänkte jag för någon månad sedan.

Det är det också. Men plötsligt kommer det över en. Barndomen. Uppväxtåren och så...när jag verkligen ska till att skriva Siljan eller Rättvik i en databas så kommer tårarna. Det är ljusa tårar men ändå. Jag vill tro att jag kommer att hitta tillbaka till det roliga.

Det gör jag också. Men just nu är det inte roligt. Jag vet inte. Kan ha med Corona att göra också och solitära arbetet hemmavid. Det har sina fördelar det också. Men jag vet inte, inte något jag kommer att göra regelmässigt. Kanske. Men vet inte.