Fyllde 60 i somras

Men festen var i helgen.

Och vilken fest, vilken värme bland de som var där. Det vara bara favoriter där. Kommer att leva på den festen länge länge. Av värmen och samtalen med  de som var där.

Jag är rik som en av mina närmaste vänner brukar säga.

Där återfanns vänner från tiden på Linköpings Tekniska Högskola som den hette i slutet på sjuttiotalet. Där fanns människor från tiden i alla körer jag sjungit i: LiHkören, AdLibitum, Vox Humana, Domkyrkans Kammarkör, Östgöta Kammarkör. Där fanns våra vänner numera boende i Frankrike som vi besökte under nästan två dekader under sommaren. Där fanns grannar från förr, vänner som jag fått genom Lotta.

Man märker hur viktigt, eller jag märker, hur viktigt det är i alla fall för mig att hitta ett jag i och med att det finns ett du.

Tänkte att Spotify skulle rädda mig från ett privat samtal i landskapet om en mammas död

Inte min mamma. En annans mamma.

Spotify står alltid på slump.

Pyttsan.

Tryckte bort en soul-låt och fram kommer Pär Lagerkvist rätt i nyllet och in i lurarna..."Det kom ett brev" tonsatt av (misstänker jag) Göran Fristorp.

Som handlar om en mamma.

Allas mammor.

Läser biografin om Freddie Wadling

Ytterligare en artist jag missat genom åren. Varför är lite underligt, eller så mognar man. Bara.

Det är nog så. Eller så missar man bara en storhet som han när man vandrar här genom livet.

En del storheter upptäcker man kanske aldrig. Det är synd. Men inget att göra åt. När Freddie Wadling sjunger här med Helen Sjöholm är det magi.
I sanning magi.

I den stora sorgens famn.