Vad sjutton ska man skriva...

Satt en kväll på Parkgatan i Linköping, jag var 31 år sisådär och tänkte att jaha. Nu blir livet så här. Och det är helt OK. Jag gillar barn men det kommer inte att bli några. Och det är helt OK. Jag fortsätta dricka lite öl på dåvarande MåGott (Mörners) hos Bobbo och Marjo och dem. Tränade - ja faktiskt - och jobbade. Körde Saab. Gick på fester och åkte till Jordanien 1989.

Och där fanns hon. Mamman till mina barn. Först kom Kasper, men du får ursäkta Kasper, det är Märtas dag i dag.

Och där tog det stopp. Det finns inte ord i världen och på jorden hur jag känner för dig Märta.

Nu fyller du ett kvarts sekel. Ett kvarts sekel. Jag tar och citerar lite från den skrift vi petat ihop jag och din mamma:

1994-02-03

Märta pratar också, "he å" säger hon när man går på morgonen.

En annan populär mening när de är ute och går med mamma är "iv mi ajv" (give me five). Se'n slår de ihop händerna och Märta bara skrattar, och Kasper skrattar med. De leker väldigt bra ihop, ibland vet inte Kasper när han ska sluta. Men så är det väl, man vet väl inte det när man är ungefär 1000 dagar gammal.

1994-08-16

Märta pratar för fullt, två ordsmeningar. Här följer de som kommer till mitt huvud just nu:

Mera sock(er), Mera ko(r)v, Mera (mj)ö(l)k, tappa den, öpp(n)a den.

Så talar hon, det är karakteristiskt att det mesta handlar om mat, och om mera av olika födoämnen. Där ser man middagens betydelse för språkutvecklingen hos di små.

Kram älskade Märta.