Italien vs Frankrike del 1

Började läsa franska redan i högstadiet, att jag sedan smet undan franska som B-språk i gymnasiet är en annan historia... tog det som C-språk, det är också en ann...nä tredje historia. Men frankofilin började nog då, misstänker jag.

De har samma rytm på ett sätt italienarna och jag känner en del italienare och gillar dem. Men...byarnas utbud vad gäller restauranger lämnar mycket i övrigt att önska. Och det är lite synd för tror jag gillar den italienska maten bättre. Men det finns nästan ingenstans att äta den...

Runt väster om arenan i Verona finns ställen. God mat och helt ok men på gränsen till turistfällor; de har till och med inkastare. När jag tänker efter fanns inte och finns inte - vad jag minns - sådana ställen runt eiffeltornet, exempelvis.

Ja ja ja...varit här en vecka...jag vet. Men ibland är även jag vän av första intryckets devis.

Sista dagen innan semestern börjar

Kalendern studeras för att inplanera just semestern. Första veckan är spikad. Andra veckan är också rätt klar, ska jobba några dagar där för att jag vill. Tredje veckan är också i princip klar.

Så snubblar man över en anteckning under vecka nummer tre. Den enda hittills.

9/8 Stockholm

Mer behöver jag inte veta.

Men tårarna trillar.

Ecke har lämnat jordelivet

Det var i sing-sing, en lokal på KTH i Stockholm för säkerligen 30-35 år sedan, vi - LiHkören - hade haft konsert tillsammans med Stockholms Studentsångare, eller så var LiHkören i Stockholm för att fira att Stockholms Studentsångare fyllde jämnt.
Jag minns faktiskt inte.

Men jag minns mycket väl var jag satt.

Jag satt med ryggen mot Ecke och Björn, det skulle visa sig vara en fantastisk placering. Dels sångligt så klart med dessa giganter rygg mot rygg med mig. Men också rent festmässigt...så klart...

Ecke hade sångförbud (!) från troligtvis välunderrättat läkarhåll och detta förbud bemästrade han genom att skriva på lappar under hela middagen. Med ett stort leende på Eckes läppar distribuerades budskapen till adressaterna genom sångarvännernas försorg.

En lapp minns jag mycket väl, på den stod "Lysande viftat Hasse!!!". Tror där var tre just utropstecken. Lappen syftade på dåvarande dirigenten för LiHkören, Hans Lundgrens förmåga att dirigera.

Under samma middag slår det mig myntades gemensamt uttrycket "vokalensemble" som betyg av ett gyckel där just endast vokaler hördes...

Kunde Ecke hålla på sångförbudet genom hela kvällen? Så klart inte...i slutet av kvällen sjöng han också i delar av sångerna på det sätt endast Ecke kan sjunga.

Ofantligt vackert.

Hvem är, som ej vår broder mins,
fastän hans skugga mer ej fins?
Fastän hans valdthorn tystnat har,
är skogens genljud ändå qvar.
     Än Floras fåglaskara
     skall ömt hans spel förklara.
     Än jägarn vid sin snara
     skall på sina pipa svara,
     hur, i bland Orfei söner
     af Bachus krönt så sköner,
     han utan like var.

Erik har lämnat jordelivet

Det finns så många personliga minnen av Erik att det är svårt att välja.

De får komma ett och ett.

Det finns en slags minikupol på T-banestationen på Östermalm, där brukar jag i hemlig offentlighet nynna lite på någon sång. Akustiken är underbart bra där. Tonerna liksom får liv och låter underbart bra.

Mötte Erik precis i den kupolen en vacker dag för 15 år sedan, han på väg upp och jag på väg ner. Ett mer passande ställe för ett möte med stortenoren Erik har jag svårt att se kan finnas. Eriks stämma behövde visserligen inte några kupoler för att ljuda änglalikt.

Detta uppdykande kupolmöte var varmt men kort, vi hade båda något i siktet, vad är oklart i hans fall men även i mitt fall eftersom mitt minne sviker mig. Erik han strålade, som alltid. Leende. Varmt handslag. Ett glatt återseende sedan förra ekumenmötet. Vi möttes i princip varje år på just dessa ekumenmöten.

Minns inte om det var morgon eller kväll, men jag minns mötet med Erik. Bär just detta oplanerade mänskliga mötet med mig ljust bevarat i hjärtat.