Leonard och vi

Det var för massor med år sedan. Minns inte vad vi varit på. Men i Stockholm var vi. Det skulle ätas.

Kungshallen är bra sa Lotta. Okey sa jag. Vi letade oss  dit.

Åkte ner i rulltrapporna och valde ett ställe där i Stockholms myller av restauranger.  Undanskymt i underjorden. De hade god mat minns jag. Vi hade roligt minns jag.

Det där ser ut som Leonard Cohen, sa Lotta. Och det var det.

Han hade också dragit sig undan stimmet efter konserten. Han satt där med två körtjejer fick vi för oss. Servitrisen myste när hon meddelade att en del stod på mer berömda krogar i Stockholm och väntade på Cohen. Det struntade han i. Han såg ut att trivas.

Så där satt vi, jag Lotta och Leonard Cohen. Och två körtjejer. Minns fortfarande hur nöjd han såg ut. Tillfreds. En man i vars sällskap man trivs.

Denna dagen den första i resten av ditt liv

Lite så är det faktiskt trots valets utgång i USA. Herren bevare den in ingång och din utgång. Så att säga. Och det är väl lite läge för att utbrista Herren bevare oss.

Å andra sidan. Man kan som L gjorde idag på morgonespressostället säga efter tjugo minuters idel ström av trumpna (!) människor: Nä! Nu gör vi RESET på den här dagen, så har vägrar jag att ha det i fortsättningen av den här dagen. Trevlig onsdag!

Så på något sätt.

Går livet vidare.

Trots allt. Börsen droppade men återhämtade sig.

Hillary Clinton hoppades att Mr President Elected Trump ska bli hela amerikanska folkets president. Det återstår att se. Det återstår också att se hur klimatfrågan hanteras i USA, hur hans målerier om framtida scenarios blir. Dessa målardukar som han målade upp en bild av en fängslad Hillary Clinton, en avgränsande mur mot Mexico och brutna klimatavtal som hela världens länder ställer sig bakom.

Oroad är jag fortfarande, men det jag inte kan påverka tänker jag i fortsättningen inte oroa mig för.

Jag gör RESET på den här dagen. En gång till. Inte för att glömma eller så, utan bara för att det behövs. För världen, för människorna och för framtiden.