På min vandring mot espresson på ett av stadens caféer går jag ner för en trapp. I morse var det befolkad, eller befåglad snarare av en massa gråsparvar. De gick lite lojt och pickade omkring.
Flyttade sig inte nämnvärt när jag kom. De pickade på. Jag stod
still.
De pickade var sina små smulor de hittade.
Tänkte att men liksom...de kan få lite mer mat. Gick tillbaka till köket och skar en tunn skiva bröd. Skar den sedan i små - någorlunda små - bitar. Gick ut. Slängde ut dem vid avsatsen ovanför trappen. Det fattade ju inte fåglarna...de såg bara att jag viftade till med armen "där uppe".
Så jag tågade ner till andra avsatsen och förbi det träd där de satt för att få dem att förflytta sig uppåt. Till slut gjorde de just det.
De ändrade beteende inför överflödet! Jag stod och gapade! Nej, det gjorde jag inte, men man skriver ju så...:-)
Plötsligt såg jag några fåglar som knep en bit och flög fort som attan längre bort; jag såg två, tre som stred om en bit bröd. Jag såg slagsmål om överflödet.
Märkligt.
När jag kom pickade de omkring och i min okunskap tänkte jag att den synen och attityden hos fåglarna skulle vara lika. Men så icke. De blev som förbytta. Förändringen etsar sig kvar i mitt minne. Vad den betyder vet jag inte, men det synes mig som överflöd inte alltid är bra, av tillgången på mat exempelvis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
