Joucas-kaffe är inte dumt

Uppe på berget, i byn, där 5 personers namn står på minnesstenen efter första världskriget fikar vi. Bara fem personer, liten by. Och ja, den är liten, man lär sig den fort. Trång gata också.
5 centimeter på varje sida när man rattar bilen mellan husen...

Livet på landet är bra annars tycker jag nog.:-)

Har inte läst den än...

Men den är säkert bra, Ann Heberleins nya bok om ondska, den kommer i höst. Har ni inte läst "Det var inte mitt fel, om konsten att ta ansvar" så gör det. Underbar bok. Borde ingå i lärarutbildningen om ni frågar mig.

Just nu pratar en journalist i sommarprogrammet om ondskan. Ondskan i Kisa. Hon är lite lite lite ute och cyklar tycker jag nog. Lite. Teatern borde tagit sitt ansvar och satt ner foten, å andra sidan borde kriminalvården tagit ett större ansvar och lagt ner hela kroppen. Att inte polisradion har täckning i Kisatrakten torde inte vara någon annans bekymmer än polisen. Och denna brist har inte medfört något trassel, förrän just den här dagen.

Att mörda en annan person är sist men inte minst förövarens ansvar. Det är ju han, mer sällan hon, som står för det onda. Att omgivningen inte ser det onda kan man fundera över, de måste haft sin egna agenda, eller levt i ovetskap, eller så kanske de som jag tror på det goda i människan.

Sommarpraterskan fick ihop det slut. Vi ska sätta ner foten, och lägga ner hela kroppen i mötet med ondskan.

Här tar det slut

I dubbel bemärkelse...
Aftonbladet har inte fattat något alls verkar det som.
Inte ett dugg.
Och jag är inte förvånad. Kvällstidningsjournalistiken i det här landet
går hela tiden över gränser. Nu har ni överträtt den flera gånger om.

Oavsett vad man anser om Littorins göranden och låtanden, finns det en gräns. Påpekade
han själv i går.

Artikeln andas dessutom en slags bombaskishet, en underlig stolthet över att vara
den tidning som fick honom över kanten. Som om det vore något att vara stolt över.
Dessutom visar det på vilken otrolig okunnighet om mänskliga överväganden
och processer när människor tar beslut.

Som om det fanns en beslutspunkt. Skulle inte tro det. Era trakasserier blev helt enkelt
för mycket till slut. De verkar pågått en längre tid och har inte slutat än.

Det är dags att sluta läsa www.aftonbladet.se, papperstidningarna slutade jag läsa
för länge länge sedan.

Nej det har jag inte

Jag har inte kopulerat med min mamma. Några cykelburna ynglingar frågade mig det under min vandring mot stan i måndags. Det är snarare det omvända, hon har gjort det med min pappa. Det är så det hänger ihop, det var till att sova på biologilektionen. Så måste det vara.

För det kan väl inte vara så att en del personer från en del länder svär på andra sätt och beter sig inte som folk? Så kan det väl ändå inte vara. Skulle någon vara så dum i dessa valtider att liksom slå an den sverigedemokratiska strängen under sin cykelfärd till stan? Nej. så oeftertänksamma kan väl de ändå inte vara.

Men tyvärr händer denna omvända rasism - eller vad den ska kallas - titt som tätt. Det blundas för den, min invandrade vän sa lugnt och stilla "blattesnorungar, eller hur?". Jag nickade lite lojt, svettig under ACn, han kan säga så. Jag kan liksom inte uttrycka mig så utan att få polisen i hasorna. Eller i alla fall nyss nämnda snorungar.

Min sverigedemokratiska kritik fortgår. Men man undrar ju lite smått. Hur det är fatt med biologikunskaperna bland mycket annat hos ungdomen nuförtiden. Och det är nog bäst att poängtera att det inte är de vanliga gammelgnället, utan det är verkligen något illa ställt nu med en del ungdomar. Som det måste tas tag i.

Jag tog tag i det så gott jag kunde, skrek med min tenorstämma "bete er som folk". Då rystar de liksom till, över det faktum att någon säger emot. Eller vad det nu är. Jag vet inte. Fler måste ryta till.