Utbytta tåg är väl OK. Lite i-landsproblem är det, jag vet...men men...

Jag skulle vilja veta att det är ett vanligt tåg i stället för ett X2000 när resan startar, så man kan besluta sig för om man ska med eller inte. Nu blev det en glad överraskning när jag skulle byta i Alvesta. Det är ju som det är.

Men lite tråkigt.

Och ett i-landsproblem. Helt klart. Har haft det rätt bra.

Lurar i vassen i vagnen...

På tåget mellan Hässleholm och Älmhult, de flestas människor har lurar på sig. Dock inte jag idag. Vet inte varför, ville inte stänga in mig.

Ibland vill man ju inte det, blott i det öppna har du en möjlighet som det står i visan och psalmen.

Solig dag i Helsingborg

En solig dag i Helsingborg. Fint. Ska snart dra ut på just staden, klätt mig för varmt tror jag, men i morse behövdes det. Det gjorde det.

Nina Stemme. Såg ni programmet om henne? Vilken röst.

Kocken på Olsons ska förflytta sig till annat kök, det är dags att dra vidare tyckte han. Det är rätt. Det är dags att dra vidare. Packar hem och går ihop.

Lars Lerins "Tröstpriser och Sidovinster"

Lars Lerins Tröstpriser och Sidovinster är underbar. Ångrar inte en sekund att jag köpte den för alldeles för dyra pengar för någon månad sedan.

Medförfattare är Kerstin Högstrand, de redovisar sin underbara konversation. Innehållet tar tag i en, och de har sina liv de lever.

"Jag är som en måne som behöver en sol för att kunna fungera".

Som korist upplever man mycket...

Som korist upplever man mycket, mest när man sitter och lyssnar.

Den som citerades har jag glömt namnet på, men jag minns var jag läste det, i damkören Linneas 10-årsjubileumsprogram. Men upplever mest när man lyssnar, mest upplever man, märkte jag, om man lyssnar på ett musikstycke som är komponerat av en mycket god vän. Då, då händer det något.
Detta var första gången jag lyssnat på musikstycke för kör komponterat av god vän.

Det kom skratt, tårar och tankar. Det sista är ju viktigast. Fragment för kvinnoröster, titeln förpliktigar på något sätt. Texterna var från kända kvinnliga författare: Bodil Malmsten, Edith Södergran, Märta Tikkanen samt några till. Underbara kompositioner till dessa texter. De berörde.
Mig. Och andra.

Tårarna kom i det lugna, mer traditionellt harmonisatta stycket.

Skrattet kom till Bodil Malmstens text, för övrigt en författare jag träffat på. I ett garage i närheten av Birger Jarlsgatan i Stockholm. Tror jag skrivit om det, förtjänar dock att upprepas.

Hade just lagt i pengar, ser plötsligt Bodil Malmsten på väg mot samma syssla, jag utbrister:
"Oj! Hej, du är bra du!"
hon svarade med ett leende samt "Det är nog du med".

Tankarna kom hela tiden, men mest när kören står med utslagna händer och sjunger att de vill möta världen vapenlös. Och se, där var en författare till: Karin Boye.

Jag tyckte mycket om kompositionen, och det säger jag inte för att vänskapen ska bestå och frodas, utan för att jag tyckte mycket om kompositionen.

Jag är glad att jag tog mig tid att lyssna på fragment av damkören Linneas 10-årsjubileumskonsert. Spefiellt då Fragment för kvinnoröster som kommer göra mig till en helare människa.
Tack.

Så var det dags igen. Men åt andra hållet, hon åker till Stockholm nu, från Lund, men var "hemma" för henne är vet jag inte. Troligen Stockholm. Det arbetades, i alla fall denna vecka misstänker jag, till och med idag. Sedan hem.

Men kanske är det så att det är tre dagar som gäller i Lund.

För genusprofessorn. Vem vet. Vill inte fråga, vill inte vara påflugen, hur skulle det se ut!

Men nyfiken är jag. Nu sitter hon nära, så att jag ser vad hon gör liksom. DET har inte hänt förut. Intressant.

Ett hjärta på dörren betyder inte, för den oinvigde, att det är ett WC. Det har jag märkt några gånger på en lokal i Helsingborg jag brukar bevista på onsdagar. Så även idag.

De ser undrande på hjärtat och liksom...ja, vad tänker de?

Det vet inte jag.
Men de kopplar det inte till en toalett.

Tio tenorer...

Nu har de kommit, de är inte bara tre, de må vara lite okändare än Pavarotti, Domingo och Carreras. Men de är bra...och de är tenorer. Tio till antalet...

Men lite lite för mycket kanske det blir, avgör själv.

Dagens!

Dagens vill ha: Lugn och ro i den vagn jag åker i. Men mitt civilkurage orkar inte. Snart gör det kanske det.
Dagens klädsel: Jeans, mina nyinköpta Timerland. Fina. Blå skjorta med vit t-shirt under. Det är varmt idag.
Dagens smink: Inget. Nil. Niente. de Rien, nothing
Dagens frisyr: Nyklippt sedan några dagar, kort hår, lätt att duscha så att säga. Egentligen är det lätt att kamma snarare. Kom jag just på.
Dagens händelse: att solen skiner, och att en turne på fyra dagar är över. Roligt men arbetsamt.
Dagens låt: Det är nog Attitude Dance med Tower of Power.
Dagens planer: Komma hem, passera ett fik för att bara vara. Sedan grilla, hade jag tänkt. Men tåget är försenat så jag vet inte hur det blir med det.
Dagens saknad: Saknad. Ja. Jo. Visst.
Dagens dummaste: Oj. Det vet jag inte. Kanske de som sitter och skränar här och jag är dum som inte säger till. Det kommer snart, och jag lovar att det gör det, sexistiska kommenterer. Då kommer jag inte kunna vara tyst.
Dagens sjuka: Suck. Halsen inte bra än. Provsjöng lite på perrongen dock. Verkar kanske kunna bli bättre. Det är inte kroniskt i alla fall som jag ett dystert tag trodde.
Dagens drog: Nyinköpt Whisky när jag kommer hem. Kanske kanske tar jag en hutt på tåget. Men vi får se...
Dagens roligaste: allt skrattande på jobbet
Dagens favorit: Sonen. Han kom in, preliminärt, på den skola som han ansökte till. Tårarna trillade när han meddelade detta till mig. Gick på perrongen i Älmhult. Kommer aldrig glömma den känslan.
Dagens köp: En espresso, lite för lungo. Men helt OK.
Dagens godis: Äter väldigt sällan godis.
Dagens humör: På topp, stillsamt på topp. Lugnt på topp. Glad och nöjd.
Dagens ord: Himmelstalund (skolan heter så där sonen kom in)

Bortglömda texter på tågtoaletter

Texten

Toaletten får användas när tåget står på stationen

stod det på ett anslag på ett regionaltåg jag åkte i morse. Jag undrar hur gammal man måste vara för att förstå varför det står så. Det fanns ju en tid när fekalprodukterna spolades ut rätt ner på spåret. Jag var med på den tiden. Men jag minns inte hur gammal jag var när det togs bort.

Faschinerande.

Lika faschinerande möjligen, är det av män bestående sällskap i första klass som nu "har fredag". De är fem-sex "glada" män som diskuterar väsentligheter som att "man orkar inte laga mat på fredagarna så vi beställer alltid tre pizzor".

Hur många som bor i hanses hushåll avslöjar varken hans uttalande eller historien. Tänker inte fråga honom heller, han är för överförfriskad.

Hämtmat är bra, men jag skulle aldrig ha som regel att hämta mat varje fredag. Inte om jag MÅSTE. Ursäkta jag skriker.

Döpt dotter

Nu är dottern också döpt. Av biskopen, likt sonen för ett år sedan. Alltså inte 365 dagar sedan eftersom påsken är lite ambivalent när det gäller själva infallandet av densama...liksom. Av förklarliga skäl, som jag faktiskt inte har koll på just nu.

Det viktiga just nu är dopet. Dottern döptes av biskopen, sedan bröd, vin, olivolja och krydd-dopp hos sagde biskop. Trevligt. Dop"barnet" hade det bra. Hon såg gladare ut än vad jag trodde hon skulle vara så att säga.

Jag upplevde det som om att det var färre människor i kyrkan denna påsk än förra. Vet inte om det verkligen var så. Det är för mig oklart. Strunt samma.

Dotterna är döpt. Dottern är till freds, glad, en kompis hälsade på dottern, som hon inte sett på länge. Mysigt med uppdykande gamla vänskaper.