Jag börjar bli väldigt betänksam över sakernas ordning här i Sverige. Gemene man har en känsla av att det finns en kantring av den nationalitet de som utför brott tillhör. Politiker och statistiken (om det ens finns någon trovärdig) påstår att det inte finns en sådan kantring, och ändå florerar det rapportering om Litauiska män som gjort ditten och jugoslaver som gjort datten.

Jag tror det är dags för slöddret, vilken nationalitet de än tillhör, att sändas ut ur landet eller ordentligt buras in. Men här, i denna problematik, finns en grogrund för söndrande främlingsfientlighet. Jag tror det är vi vanliga människor som måste säga "STOPP vi tolererar inte detta beteende i vårt land" oavsett hudfärg, religion och nationstillhörighet.

Lyssnade lite grand på riksdagens debatt idag. På P1, så klart. Det är det vanliga käbblet. Trött på det blir man, man undrar vad ont vi gjort för att förtjäna sådana politiker.

Så ska de tas. I en artikel i aftobladet skrivs det om ett försök till våldtäkt. jag gillar speciellt skrivningen "Hon riktade då några snabba slag mot hans huvud. När han inte gav upp skrek hon allt vad hon kunde i hans öra. I det läget tog han till flykten och rusade i riktning mot sjön Trekanten.".

Marknaden för 3G mattas av, står det att läsa i SvD idag. Vem är förvånad? De flesta av oss vill kunna prata i mobiltelefonen, vi vill kunna texta till varandra. Det räcker gott och väl, vi skulle kunna till och med kunna tänka oss att betala mer för att det ska fungera på ställen där det idag inte fungerar.

Ja, vad ska man säga. Ja, vad ska man göra. Måste man bli rasist för att det ska bli någon ändring på den kvinnosyn som våra invandrare de facto verkar präglas av. Jag vill inte tro det. Tänker på de sex män som höll en 15-årig flicka inlåst och utnyttjade henne.

Skulle inte tro att den nya lagen gör att de får skaka mer galler än tidigare. Det sitter i väggarna på tingsrätterna, hovrätterna och kanske HD, att flickor, kvinnor och barn får skylla sig själva.

Aldrig är väl nätet så bra som när man hittar gamla vänner på det. Häromveckan gjorde jag det. Underbart.

Instant messaging är nog här för att stanna. Just precis nyss så loggade sonen in på MSN Messenger (det finns flera produkter, men nu råkar vi använda den på jobbet, och de använder den i skolan också) och så hade vi en liten pratstund. Han på skolan, jag på jobbet.

Jag går i alla fall till fikat nu med ett litet leende på läpparna. Det gör nog han med, fast till nästa lektion.