sLars Blogg

Lite pratade vi per telefon...

2012-01-15T19:25:00.003+01:00

I alla fall, men det räckte för att få tillbaka känslan. Av en god vän. Träffade honom inte av olika skäl, men vi pratade i telefon. Tidigt tåg, den här gången, men något säger mig att vi sesi Stockholm i februari. Det ser vi nog till.

Vi har varit ifrån varandra länge länge, av olika skäl, det bara blev så. Mest nog bara så, det bara blev så. Och det var som om barrundan igår förebådade samtalet. Träffade inte bara en, eller två vänner. Utan många. Igår. Bara så där, efter en vesper i högmässan. Där återfanns sex förväntansfulla blivande präster. Träffa vänner är en bra avrundning på en vesper. Guldkantad med köröl på jycken och märren.

Vi pratade i alla fall i telefon idag. Jag och han. Ett kärt återhörande.

En god vän sjunger

2011-12-11T12:29:00.003+01:00

och har en bra plats för synas i TV. Dessutom låter det bra, givetvis, om kören.

Titta, se, lyssna och höra

2011-10-23T16:44:00.002+02:00

Jag fick den bara berättad. Dagens predikan av en av mina favoriter. Jag skulle masat mig dit som jag tänkte.
Skillnaderna är lite aktuella just nu i mitt liv.

Se och titta. Det är inte samma sak. "Titta en hund!" och "se själen i din medmänniskas ögon". Olika det där.

Man kan titta på struntprogram på tv och höra skitprat vid fikabord, på radion och på fiken. Men att verkligen se, att verkligen lyssna. Det är en konst.

Jag brukar säga att jag lyssnar mest på det som inte sägs. Ska börja se och betrakta (se där!) på det som inte syns.

En tågresa förra veckan

2011-08-04T11:17:00.003+02:00

Åker tåg mellan Linköping och Västervik. Förstår inte varför det hela tiden ska pratas om man är ett sällskap. Kan det liksom inte bara vara lite tyst emallanåt. Så man kan tänka på det som sagts. Sällskapet emellan.

Det måste ju vara så att reflektion i samtal mellan människor också är viktig. Eller är det månne så att inre reflektion inte längre är på modet. Utan det ska pladdras och pladdras om vad tusan som helst. Bara det pratas. En slags skvallerradio med prat. Som mal och mal. Såvitt jag kan bedöma mest svammel. Lite intressant smyger sig in. Men inte mycket alls.

Kräsen kanske jag är då kan man tycka. När det gäller mellanmänskliga möten är jag det. Träffade en person idag med Walters syndrom. Vi sa inte mycket. Det mötet gav mig ändå mer än detta lyssnande på var barnbarnen ska bo. Om det kostar annorlunda i olika vagnar på tåget. Eller om ja, tusan vet.döljer snacket i lurarna. Det som är lite glädjande kom jag på är att de inte talar i mobil med någon , för mig, icke närvarande, så jag hör ju dialogen. Eller dialogerna. Mannen i sällskapet verkar lika trött som jag på "tugget".

Roligast är åttioåringen bakom mig, som dricksade tågvärdinnan! Hon lever på det än. Tro mig. Hon vandrar omkring i vagnen med ett bredare och varmare leende,
Så det så. För det vet man.
Nu ringde han till en bekant, och ropade ut över kupén att soppåsen som Gun skulle slänga ska inte slängas. Det låg en viktig skrivelse i påsen, den hamnade där av misstag. Jag brinner av nyfikenhet vad det är för skrivelse. Men man kan ju inte fråga främmande åttioåringar om sådnt... Det går bara inte för sig.

Det jag djupt ångrar är att jag inte frågade henne mer, ni minns,som varit på begravning. Och jag frågade hur gammal hennes gammelmorfar var som dog. Ett Hundra år sa tjejen med den lilla svarta. Och glittrande ögon. På min undran hur många som var med på begravningen sa hon ännu mer glittrande och med ett varmare leende: hans nya flickvän...

Hur gammal var hon undrar man. Hur länge var de ihop? Jag hann inte fråga, hon gick åt taxihållet på Linköpings central, jag gick uppför trappan högt skrattande mot stan. Ibland ska man inleda samtal fast man inte tror det passar sig.det hade passat sig i detta fall. Vi hade haft ett mellanmänskligt möte att minnas

Pappa! Pappa! Vänd pannkakan i luften

2011-07-26T18:35:00.003+02:00

Gör det!

Ropen klingade på Rättviksbaren någon gång från min 10-åriga strupe. Jag hade säkerligen ätit bräckt skinka med ägg. Det gjorde alltid mamma åt mig om det inte
fanns något i alla grytor som jag ville ha. Som jag ville ha, skäms vid tanken. Men
bär ingen skuld för den.

Vänd den i luften! Pappa!
Han log.

Jag tittade, jag minns inte om han lyckades, det är inte viktigt. Minns att han provade flera gånger, och häri ligger väl en fingervisning om att han inte lyckades första gången.

Men jag minns, som igår, hur vi skrattade.

En alldeles underbar bok om Wittgenstein

2011-07-22T10:07:00.003+02:00

Ni vet han, som hade sådan stringens att han kritiserade sig själv. Och förkastade - väl i princip om jag inte minns fel - sitt första verk Tractatus. Men Bo Andersson gräver i gruset efter mer om LW. http://www.blogger.com/img/blank.gif
Han gör det med den äran. Jag har alltid pennan i handen när jag läser böcker av det här slaget. Den kom till användning tidigt. Och sedan lär man sig nya ord. Som replipunkt. Och egid. Tror jag det var.

Den är annorlunda boken för den belyser fler delar av hans liv, och sätter lite mer färger på plats på paletten Wittgenstein.

Ska läsa vidare i den idag igen.
Tack för att det regnar lite.
Sätter mig på favvofiket och läser.

Eftersom jag har en lapp om det...vaffönte.

2011-07-17T12:44:00.002+02:00

Den finns säkert på begravningsbyråerna när det är dags. För mig. Det finns många rubriker, bara det är nedslående. Faktiskt. Men nödvändigt antar jag.
Den dödes önskemål
Begravning gärna i kyrkan. Tror på kärleken mellan människor, låt oss kalla det - i den här delen av världen - Gud.
De efterlevande'
Inte begravning i enskildhet. De som vill ta avsked ska få ta avsked. Så fungerar det ju. Tycker jag.
Barn är så klart välkomna.
Bisättningar och att se den döde
Det gör ni som ni vill med.
Val av kista och urna
Tja. Svårt att veta. Välj någon ni trivs med. Samma sak med urna. För brännas ska jag. Har inget emot det.
Klädsel i kistan
En gant-skjorta, gärna färgglad, jeans. Blir bra. Helt ok för min del. Lägg med något ni tycker blir bra. Inte trumpeten dock. Den kan ni sälja.
Dödsannons och tillkännagivanden
Corren - om vi bor i Linköping. Given. Dalarnas tidningar kanske. Falu-kuriren kanske räcker. Om någon skriver en nekrolog vore det roligt att läsa den innan jag är död.

Det får räcka, det är tre sidor till...tar dem pö om pö.

I mitt Sverige räcker det med en enda

2011-07-15T11:20:00.002+02:00

Som inte ser tavlan. 23 000, sjutton eller 12 354 spelar ingen som helst roll. Det som historien med pojken so kastar musslor ut i havet och pappan säger:
Men du, det spelar ju ingen roll...det ligger så många musslor här på stranden.
Pojken svarar medan han slänger ut en mussla till det räddande vattnet:
För den här spelar det roll.

Det är lite märkligt.

2011-07-12T12:28:00.002+02:00

Första meningen stämmer. Så väl. Går ut i naturen.
"You'll probably be sad, disenchanted, without daring to show it, and inclined to give up everything. You must absolutely find ways to relax; the most simple and certainly one of the most efficient ones is contact with nature. You'll above all try to consolidate what you've got or still to improve your material and professional situation by only taking carefully calculated risks. Beware of tough sentimental storms, of risks of frustration, disputes, rupture, of turmoils of all kinds; to avoid all this, only one solution: try to be as tolerant and understanding as possible."

Sänkt stöd för humaniora och konst

2011-06-30T16:58:00.004+02:00

Ibland blir man stum, och det är sällan jag blir det. Ibland förvånas man över folks oförmåga att inse att livet inte är en segling på räkmacka med en dillkvist bakom örat. Utan livet är så mycket mer.
Det är sorg, glädje, skönhet, ilska, upprördhet, frid, stillhet, ro och i vissa fall avund och hat.
Känslor.
Som vi människor hyser och såvitt vi vet så gör inte några andra varelser det. Men därom tvista de lärde. De olärde drar ner på stöd till ämnen som befrämjar och bejakar människan i oss.

Vad månde bliva? Svenskt näringsliv får ta och skärpa sig, eller döpa om sig till Svenskt täringsliv, de hör numera till de tärande. Och inte de närande. Människan klarar sig visserligen inte på kärlek allena. Men man kommer mycket mycket lång.

De baserar sina förslag på rapporten "Konsten att strula till sitt liv". Den rapporten torde vara ett hastverk utan eftertanke, utan känslor men med Mammon som rättesnöre. Några andra musor finns inte. Inte närvarande.

Vilket fattigt liv. Struligt kanske men ett levande liv. Förslaget är så illa genomtänkt att man undrar över andra förslag från SN, de måste ju vara lika illa förberedda, dåligt preparerade och vedervärdigt anskrämliga. Man bör noga, efter detta så kallade utspel, granska SN. I fogar och sömmar.

Vi åkte i etthundrafyrtio

2011-06-20T20:50:00.003+02:00

minns jag. För jag kikade på hastighetsmätaren från baksätet. Pappa skrattade och jag triggade säkerligen honom så att vi kom upp i etthundrafyrtio.

Det var på rakan mot Gulleråsen från Rättvik, på lagom avstånd från Rättvik och sommarstugan. Vi var givetvis på väg till landet, eller sommarstugan som vi sa på den tiden. Jag var säkert 12, eller 10. Eller yngre. Minns heller inte om det var vänster eller högertrafik. Kanske jag inte hade en aning om vänster eller höger. Jo, det hade jag nog, men det var så klart inte viktigt.

Inte då i alla fall, och inte nu heller i viss mån. Ingenting är viktigt mer än att man är med bara pappa, på vägen, trygg, i hundrafyrtio i en Taunus. På väg mot sommarstugan och en storskrattande pappa och en samvaro.

Häromhelgen var jag och sonen på landet. Vi körde inte i etthundrafyrtio - det är många fartkameror på vägen till landet - men vi såg fram emot en samvaro på landet, och havet lockade. "Jag vill lära mig navigera dit" sa sonen, "till havet". Så gjordes.

Han hittade, och kommer att hitta. I alla fall till havet. Det vet jag.

Vernativ moral

2011-06-14T15:37:00.002+02:00

Dessa ord skulle jag skriva in för att få kommentera nyss. Man undrar vad vernativ är och vilken ordstam det har. Och vilket språk det kommer från, ursprungligen.

Vernativ. Verité, sanningen. En sanningens moral?
På katalanska betyder vern regeringen. Se där. Regeringens sanning.

Något att fundera på. Vernativ moral, regeringens moral.

För snart nitton år sedan föddes hon

2011-06-09T23:14:00.002+02:00

och på dagis några år senare skulle man teckna en bild, 4 cm i diameter. Den skulle användas som prick att sitta på.
I ringen. I gemenskapen på dagis.

De andra ritade blommor, prinsessor och annat figurativt. Stilleben kanske det heter, jaaaag vet inte.

Dottern ritade först och främst full hela bilden, hela ringen hennes, alla fyra centimeter i diameter var täckt.
Med färg.
Mest blått, som fond.

Sedan en slags regnbåge med diverse färger i strimlor liksom, i formen av en fisk. Men det var ingen fisk.

Frågade man dottern vad det var så sa hon svävande "sommar". Eller inte svävande, snarare drömmande.

På den vägen är det. Imorgon tar hon studenten.
Kram.

Centerpartist ute och är vilsen. Inte så lite heller.

2011-06-05T09:41:00.003+02:00

"Fördelarna med ett jämlikt samhälle är många." drar vi till med i debatten om jämlikhet. Man vet inte om man ska skratta eller gråta.

Nähä?!? Är det fördelar med ett jämlikt samhälle?

Stoppa pressarna!!!

Vilken del av debatten som Pär Ström och Gudrun Schyman missade skribenten? Vilken del av andra debatter har skribenten missat. Det kan man undra. Pengajämlikheten är där, för att stanna. Cirka 400 personer äger lika mycket pengar som 2,7 miljarder av världens folk. (Källa: Myten om Maskinen av Alf Hornborg)

Så nog är det snett alltid.

Och det parti som skriver om skillnaderna förstår inte - som jag ser det - att se till att täppa till dem. Elpriset...någon som reflekterat över priset och om det ökat eller minskat sedan marknads"anpassningen" skedde? Apoteksavregleringen...någon som gillar't?

"Idag är det naturligt att ta ett SMS-lån" - känner ingen som tar SMS-lån, och jag är inte bekant eller vän med endast femtio-plussare. Så, som en god vän säger, "det är olika det där".

"Kapital utgör grunden för vårt välstånd". Skulle inte tro det. Vill ha fritt tänkande, religionsfrihet, åsiktsfrihet, mat på bordet - även om det är ur hand i mun och jag tror inte för ett ögonblick att ett futtigt avdrag på 5 000 skulle minska klyftorna ett dugg.

Det utrymme som skapas kommer att gå till förhöjda priser på livsmedel, höjda elpriser och annat som höjs när den marknaden får bestämma. Så direktörerna på Vattenfall och e-on är de som går vinnande ur detta förslag. Tror jag.

God Morgon

2011-05-27T12:02:00.002+02:00

utropade idag en främmande man som jag mötte vid åttatiden i morse. Skulle handla mjölk. Jag blev så paff och glatt överraskad, är jag månne inte i Sverige tänkte jag. Utan förflyttats magiskt till Frankrike eller medelhavsländerna, eller USA.

Vände mig om och ropade "Har du bott i Frankrike?". Nej, blev svaret.

"Nähä, för där saluterar de varandra på morgonen".
Jag gick glatt vidare lättare till sinnet, tillfreds med livet, och nej förresten... jag sa inte saluterar...men visst borde jag sagt så...

Att bekräfta att vi finns, att bli sedd är en av våra vanligaste törstar tror jag. Att människor säger "God morgon" till varandra är ett bevis på att vi lever här och nu. På den här jorden. Tillsammans.

Och tänk, jag tror det blir bättre då. Att leva här.
Just här. Just nu.

Goooooooooooood moooooooooooooooorinng Linköööööööööping

Tröstpriser och sidovinster hette den första.

2011-05-23T19:19:00.003+02:00

Men nu är det dags för den andra i raden. Om brev mellan två konstnärer. Lars Lerin och Kerstin Högstrand. Mitt i recensionen signerad Katarina Sandström Blyme utropar hon "Åh, vad jag tycker om boken!". Jag beställer den idag från det här stället.

Den förra är en välsignelse att läsa. Korrespondens mellan två vänner är intressant, och i dagarna personligen aktuellt,

Oftast fredagar

2011-05-15T15:36:00.004+02:00

men ibland även lördagar. Ringdes vi.

Under den sista tiden min vän vandrade på jorden skedde det mest på hans initiativ; misstänker att det var då orken var som bäst.

Samtalets struktur var given, i alla fall starten och slutet. Starten avhandlade var vi befann oss, på landet eller i stan. Slutet innefattade funderingar kring vad som skulle ätas och ibland även vad som skulle drickas, och förstås en liten utvikning hur långt man hunnit i matförberedelserna.

Emellan dessa givna men outtalade ramar samtalade vi om allt, och då menar jag allt. Fick då och då glirningar att jag för sällan var på landet då han ringde. "Jag provade så klart där först".

Att skriva att jag kommer sakna samtalen är en underdrift.
I fredags blev det inget samtal, inte igår heller.
Inte via telefon i alla fall.

Det är skillnad på skit och skit

2011-05-11T09:49:00.005+02:00

Snus är snus om än i gyllene dosor heter det ju. Men skit är inte alltid samma skit.

Tycker inte resonemanget i DN-krönikan håller riktigt, jag vet inte, vissa delar kanske men inte alla. Personligen har jag inget emot att hålla en missbrukar, trafikoffer eller rökare under armarna så att säga. Det tillhör min humanistiska livshållning att värna om inte bara sig själv utan andra. I stort sett oavsett deras personliga situation eller vägval. Men det är kanske bara jag som tänker så?

Däremot...aktiviteter - som visserligen lockar andra personer än rent fotbollsintresserade - som samlar massor med människor runt en speciell sak leder inte alltid till kravaller, sönderslagna fönster eller annan åverkan på vårt gemensamma offentliga rum. Det finns faktiskt aktiviteter som inte resulterar i ökade polisinsatser, förebyggande eller andra.

Så jag vill inte betala - via skattsedeln - organisationers oförmåga att hantera sina egna fans eller de som lockas till - i detta fall - fotbollsarenan. Det ska betalas av de som anordnar arrangemanget. Utlägg vid vissa musikevenemang, säkerhetsvakter etc bekostas av arrangörerna såvitt jag vet. Hultsfred exempelvis. Frivilliga får biljetter och ser till att städa efter folk som skräpar ner. Som folk gör, vilket är underligt och ett allvarliga bekymmer.

Karlsbron, Charlie's Bridge

2011-05-10T11:36:00.001+02:00

Karlsbron, Charlie's Bridge
Originally uploaded by linlasj

Starten på bron som är fantastisk. Man undrar lite över denna murarglädje som finns i Prag.
Varifrån kommer den?

Bild2472

2011-05-10T11:34:00.001+02:00

Bild2472
Originally uploaded by linlasj

Charlies bridge. Nice bridge. Nice statues.

Prag en dag

2011-05-08T19:23:00.003+02:00

Och man är såld. På Prag och på husen och på frånvaron av asfalt på trottoarerna och på leenden och på stan. Den andas något som inte många städer andas.
Hopp, liv och murarglädje. Eller vad man ska kalla det, alla hus - nästan - är rikt utsmyckade med statyer, små ansikten eller reliefer på väggarna.

Prag ser jag fram emot i morgon.

Och det kostar inte skjortan heller. Att äta och ta en öl. Det finns - märkte jag - turistfällor även här, men de ska jag undvika i morgon.

En passion för passioner

2011-04-18T10:43:00.002+02:00

Så var det - som det heter - klart. Men det är inte klart. Det första jag gjorde i morse var att sätta på en CD. Med Matteuspassionen. För att få vara "där" igen. Den blir ett strålande gift, som inte kommer att gå ur. Man undrar varpå det kan bero, visst, Conny Thimander så klart. Men hela verket växer varje gång jag sjunger det. Och lyssnar på det, innifrån, sittandes i kören.

Gårdagens konsert var enastående. En ny bekantskap dök upp, en riktig speleman, barockspeleman, som infogade inte bara orkestern i sin strålande musikalitet, utan kören. Det var en fröjd i hjärtat att bara se på honom när man tänkte "guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud så långt".

Artikeln om Mattuespassionen är alldeles för kort på wikipedia. Detta ska åtgärdas, men bland annat en text som Lennart Ekholm skrev i början av åttiotalet vid instuderingen av verket.

Jämlikhet är svårt det

2011-04-05T10:40:00.002+02:00

Gymnasieleven fick påhopp idag, ett i "lilla gubben"-anda. Det får inte stå oemotsagt. Men det är en grannlaga uppgift att replikera. Väntar lite fler svar tror jag på insändarsidan. Innan jag svarar. Han - Oscar Rundqvist - konstaterar

"Hur svårt kan det vara att behandla alla människor på den här jorden lika? Kön, hudfärg, härkomst, tillgångar, position och alla sådana ytliga egenskaper saknar helt betydelse. Varför kan vi inte bara leva i en värld i jämvikt?"

Man kan undra hur svårt det kan vara, men det verkar svårt att döma av "lilla gubben"-repliken. Som återfanns idag.

Läser tidningen en Falu-Kurir från 1894

2011-03-19T10:01:00.003+01:00

Ja, det första numret. Spännande.

Måste faksimilas.

Det är ett stilistiskt komma efter tidningsnamnet. Det är fyra sidor. Men ack så viktiga dessa sidor var för dalarnas befolkning.
Falu-Kuriren är kvar. Och återfinns numera på http://www.dt.se på något vis. Dalarnas tidningar. Ja. Varför inte.
Masar och kullor samarbetar ju, och räds inte turister från Japan eller Kina. Men om en leksing gick över salu-ån då jäklar. Då var han ute efter - ja feminism fanns inte på den tiden, alltså då, 1900-talets början - kvinnorna i Rättvik. Ut me'n!

Tunnbrödsbagaren lägger ner laggen.

2011-03-18T16:09:00.002+01:00

Det finns andra saker man måste hinna med innan man får kryckan i hand.

Så säger tunnbrödsbagare Olle som lägger ner laggen. Heter det tror jag, ni vet den där man petar in tunnbrödet med. Av olika skäl googlar jag inte upp det. laggar råkar journaliseten heta... Se där.

När jag orkar flockarna jag ta reda på vad det heter. Lagg är ju sådan man har på spis. Men tunnbröden ska ju ini ugnen, som ju är vedeldad. En sådan ugn har jag tillgång till om jag på.

Sadla om till tunnbrödsbagare i Rättvik.... Hm hmhmh...tja varför inte. Minns på sextiotalet när en man åkte med tunnbröd till Stockholm. Kvinnorna i bageriet orkade inte baka så mycket so han ville ha. Det va tider det.

En del professorer är tröttande...

2011-03-14T23:04:00.003+01:00

Nu om Maslow, jag citeterar

Kanske Maslows teori har sin största brist i att den inte uppmärksammar hur djupgående skillnaderna i själva verket är mellan människor. Maslow försöker fånga alla i samma schema, och han tänker sig en hierarkisk utveckling av likartat slag som något som passar alla, och som alla, så långt de förstår sitt sanna intresse, strävar efter. I själva verket strävar vi efter olika mål, var och en styrd av det kaos som vår komplexitet skapar, i bästa fall på väg mot ännu större kaos och ännu högre grader av komplexitet.

"Alla i samma schema". Jaha, men snälle professorn, försök tänka något nyttigt och håll dig från att gå och kissa under en hel dag. Samtidigt som du så klart dricker vatten. Jag menar...eh...ja, i Big Brother eller andra dokusåpor så klart eller mystiska TV-program av tävlingskaraktär...

Maslows trappa är, som jag ser det, en lysande insikt om hur vi människor i allmänhet troligen fungerar. En slags modell. Begreppet som sådant verkar obekant för just den här professorn. Vars namn jag inte får skriva, och jag orkar inte heller tillskriva honom och fråga om jag får...man vill ju inte tampas med en professor...så där utan vidare. Hur skulle det se ut.

Slutklämmen, för det är en slutkläm detta ovan,

I själva verket strävar vi efter olika mål, var och en styrd av det kaos som vår komplexitet skapar, i bästa fall på väg mot ännu större kaos och ännu högre grader av komplexitet.

finner jag lika obegriplig som självklar. Den har båda delarna.

Jaha, vi strävar efter olika mål, någon som protesterar? Ja, men men vi behöver troligen - ursäkta - kissa. Och då kanske kanske har vi behov som liknar även de andra trappstegen i Maslows berömda hierarki. Kinesiska läkare har en variant av den, från en annan (minst lika vetenskaplig, då empirisk) som professorn. Eller Maslow för den delen.

Vi vill bli sedda till varje pris, och Doktor Glas-boken ger viss härledning om på vilka sätt vi strävar efter det.

Hjalmar Söderberg, ni vet. I bristen därpå och så vidare. Googla...på Söderberg och Doktor Glas...

Förstår inte "var och en styrd av det kaos som vår komplexitet skapar". Förutsätter att professorn har vetenskaplig grund för det påståendet, eller grundar det sig på observationer på hans lärosäte månne? Underlag vore intressant att studera.

Jag raljerar lite och så må det vara. Är på det humöret idag.

Att i några tangentnedtryckningar eller penndrag kasta Maslow över bord låter sig inte göras som jag ser det. Det kan till och med tänkas förhålla sig så att lärosätestillhörighet spelar roll.

Den kritiske professorn har - och kanske än gör så - arbetat på Handelshögskolan. Det vore ju tråkigt om just det lärosätet lyssnar på professorn...eller så har de redan gjort det; vi har ju stillasittande besett ett förstatligande av bankernas förluster i kombo med deras privatiserade vinster. I bankvärlden ni minns. Hm...kaos. Komplexitet. Man undrar.

Cecilia Uddéns inslag på P1s morgonradio

2011-02-28T07:27:00.002+01:00

gör att man liksom får benen undanslagna. Nu, om en man i Libyen, mitt i revolutionens Libyen. Med gravid sambo i Sverige.

Cecilia Uddén speglar på ett mycket balanserat sätt vad han slits emellan. Sitt land och sin fru. Ja, han säger fru, för honom finns inte - gissar jag - begreppet sambo, delsbo, nabo, särbo...eller våra etiketteringar för samlevnadsformer. Precis som jag ibland väljer att säga fru, om min sambo.

Cecilia Uddén tar ställning, för det får hon kritik då och då. Men hennes uttalanden är inte kontroversiella. De är en slags sammanflätning av de trådar som världen spinner åt oss att betrakta.

Och reportaget nu, nyss, fick mig ur fattningen. Ska ta mig upp på den Maslowska trappan nu. Och duscha.

Men Ali och Kerstin kommer vara kvar i mitt sinne. Länge.

Länge.

Diametralernas tidning - och det är bra det

2011-02-26T10:48:00.003+01:00

I dag har SvD en - minst, hann bara till en - artikel och en ledare om Olof Palme. Ni vet, han som var den förste stadsmannen och hade samma uppväxt som Carl Bildt hade. Men de valde olika spår. Om detta kan man skriva och fundera mycket.

Det gör inte Johan Wennström i sin ledare under parollen nostalgi - det är fult det. Speciellt om det gäller en stadsman som Olof Palme. Nu är det inte mycket Johan Wennström gör i ledaren, det ska villigt erkännas, mer än möjligen andas en doft av "surt sa' räven". Om rönnbär då, inte om politik.

Tack och lov kommer Ola Säll till undsättning och befinner sig på en annan periferi, den där den övriga världen befinner sig. I alla fall enligt rubriken "Världen vårdar Palmes minne".

Funderar vidare och längtar till min espresso, nog är det kanske så att bristen på nostalgiiver hos en ledarskribent på SvD säger mer om just Johan Wennström än om världen.

Och vad just Olof Palme betydde för den. Men som tankeinitiator fungerar så klart SvD utmärkt. Och det är mycket bra. Gillar det. Me like - som mina yngre vänner säger.

Så kanske, kanske ändå har ledaren en funktion. Som motvikt. Frågan är till vad. Johan mot världen? Ledaren mot stadsmannen? Vänster mot höger? Tja, man får - som vanligt - fundera vidare. Och inte minst lära av historien.

Farstamodellen i sin prydno

2011-02-10T17:01:00.003+01:00

Vad tusan ska man säga, eller känna eller tycka.

Man blir tom över att läsa detta.

Minns när vi föräldrar tampades mot något som kallades farstamodellen. Den gick ut på att små incidenter - jo, kniv kanske...:-( - inte skulle störas med att kontakta föräldrarna.

Våra argument bet inte, de var i stil med "vi vill ju veta varför Kalle/Lisa/Pelle/Amanda är ledsen när hon kommer hem". Men nej, lärarna och rektorn var stenhårda. Detta var modellen, detta fungerar.

Pytsan. Struntprat. Kvalificerat. Gör om gör rätt. Och sätt för tusan barnet i centrum och inte lärarkårens arbetssituation. Klart som korvspad att det är enklare att INTE kontakta föräldrarna vid små knivincidenter.

Mattekunskaper påverkar vårt liv...

2011-02-06T07:02:00.002+01:00

FI , ja, alltså inte Gudruns FI då, hävdar att dåliga mattekunskaper påverkar vårt liv. Ja, de har delvis rätt.

Oförmågan hos dagens lärare att lära ut matte har avsevärt försämrats. Afabetet finns kvar på lågstadiets väggar, tallinjen lyser med sin frånvaro. Jag, ett barn av försöket Hej Matematik...minns svallvågorna och kommentarerna från en upprörd lärare... 'räntemaskiner...' Fånigt. Minns hans leende.

Så, mattepedagogiken verkar särskilt känslig, förstår inte varför. Träffade en gång en speciallärare i matte. Underbar kvinna, lärarrummet tystnade hon gled in. 'likhetstecknet är inget kolon' sade hon bland annat. 'det ska väga lika, eller vara lika'. Tipsade oss om att låta barnet vara med i matlagningen ocjh internalisera begrerpp som 'en till' och 'nja, ta dubbelt så mycket mjölk' eller 'en skopa mindre mat till katten'.

Kort sagt det som man lär sig i umgänget med människor, matte i umgänget med människor. Finns inte -såvitt jag förstår - så enkla begrepp inom oss - internaliserade - så blir det lurigt att integrera, multiplicera, trigonometrisera och möbius-transformera. Allt har sin plats. Sin LaPlace kanske...

Resten, när enkla begrepp som ovan, är bara - som kanske Ericssons reklamavdelning skulle sagt - handlar bara om matematik.

Att som en Per göra politik av

2011-02-03T18:21:00.002+01:00

barn som far illa gör mig förbenad. Fattar inte varför det är så himla svårt att ha ungdomars och barns perspektiv. Det politiseras för mycket. Skylls på nånannan, som Lill Lindfors säger under sina föreläsningar.

Bakgrunden är förstås den svidande - tror en del - kritik som någon förvirrad skolverksanknuten person åstadkommit. Om att mobbningsåtgärder från företag inte gör någon skillnad. Det är nog olika det där, på sådana som Friends och andra efterapare.

Kopian är ju sällan lika bra som originalet...om man säger så. Låt vara att det finns kopior som faktiskt inte har ett (fysiskt) original, det är en annan sak...

Mobbning är ett - verkar det som - växande bekymmer. Som bottnar i frånvaron av tillitsfulla och vettiga vuxna på skolorna. Inte minst på skolgården. De skolgårdar jag passerar - ja, nu kommer brandfacklan - befolkas av skolpersonal. Som står i klungor, och pratar om något. Antagligen något som är viktigt och som de inte hinner med under sina interna möten.

Den gruppen av reflexvästsförsedda vuxna skingras alltid om man dröjer kvar och liksom gör sig synlig på skolområdet. Då, men först då, skingras de. Vill poängtera att jag inte inbillar mig att de "skvallrar" eller "diskuterar cykelställsfrågor" utan de har, så klart, något viktigt att prata om. Som de inte hinner med under arbetsmötena.

Det bör man göra något åt.

Och sedan tycker jag att en klassmorfar ska alla klasser ha. Och byt ut den där skolverkspersonen. Han eller hon ställer till det mer än ordnar, är alltså en del av problemet (kanske mobbad på arbetsplatsen) än av lösningen.

Skallror jaha. Ja, jo...men jag skrev dialogue

2011-02-02T23:49:00.000+01:00

Part I

Are you optimistic 'bout the way things are going?
No, I never ever think of it at all

Don't you ever worry
When you see what's going down?

No, I try to mind my business, that is, no business at all

When it's time to function as a feeling human being
Will your Bachelor of Arts help you get by?

I hope to study further, a few more years or so
I also hope to keep a steady high

Will you try to change things
Use the power that you have, the power of a million new ideas?

What is this power you speak of and this need for things to change?
I always thought that everything was fine

Don't you feel repression just closing in around?
No, the campus here is very, very free

Don't it make you angry the way war is dragging on?
Well, I hope the President knows what he's into, I don't know

Don't you ever see the starvation in the city where you live
All the needless hunger all the needless pain?

I haven't been there lately, the country is so fine
But my neighbors don't seem hungry 'cause they haven't got the time

Thank you for the talk, you know you really eased my mind
I was troubled by the shapes of things to come

Well, if you had my outlook your feelings would be numb
You'd always think that everything was fine

Part II

We can make it happen
We can change the world now
We can save the children
We can make it better
We can make it happen
We can save the children
We can make it happen

Min favoritfilm är inte från 1976 som jag trott.

2011-02-01T00:53:00.001+01:00

Den är från 1952.

Och det är Kanji som står för mitt favoritcitat:

Kanji: I can't afford to hate people. I don't have that kind of time.

Ja, jag upptäcker saker för sent...

2011-01-29T09:14:00.003+01:00

Medveten om att just detta konditori har fått en uppsving med ni vet vilket tv-program. Men.

Faktum kvarstår. Broadway på Bråddgatan rules. Rockar fett. Is da Thing.
Jag menar...alltså...varför i #&/¤%%#¤% har jag inte varit där förut?

Varför missade jag Koppången när den kom? Inte vet jag. Men Broadway och Koppången rockar fett. Himlabra eller himla bra. Inget att hymla med.

Hilma. Mormor. Hon rockade också fett. Och funderade på radiobaciller, som kom från Tjernobyl. Mormor. <3

Årshögsta betyder olika saker.

2011-01-24T07:35:00.003+01:00

Just nu i januari kan man förledas att tro det åtsnördes, men...åtsnördes? Ja, det föreslår faktiskt en stavninvskontroll. Och jag är beredd att hålla med...årshögsta menar jag. Hur som helst, det betyder olika.
I dag snarare måndadshögsta, liksom faktiskt. På ett sätt vet vi inte det, är inte detta lilla men dock ord (årshögsta...) affärsvärldens lek med affärsvärden?
Jag tänkte aha...Oj! Såååååå högt.
Men icke sa Nicke.
Affärsvärldens lek med börs- och affärsvärden.

Internetarkeologi II

2011-01-08T02:33:00.002+01:00

Det diktades också. Vet inte vem som är skalden. Men fyndig är den.

Vi vet att allting går mot noll då derivatan dör
men vad vet vi om livet ,bror om livet utanför.

Vi tror det är en strikt modell av matematisk art
vet ej att det är strävsamt,hårt fördömt och underbart.

Vi lever hela livet på Cartesii torra blad
och ser som högsta skönhet polynom av n:te grad.

Och när vi nått vår afton vi reser,så jag tror
till landet bortom limes där C.F. Gauss nu bor.

Internetarkeologi I

2011-01-08T02:14:00.007+01:00

Hittade just mitt troligen allra första inlägg på ett forum. Ett slutet forum, av den enkla anledningen att det fanns inga andra...Praktiserade på FOA, det hette så då. Och ville väldigt gärna vara med i dåtidens FB, KOM, eller QZ-KOM som det hette.
Vid den här tiden var jag 23 år.

Original: (9150) 80-07-14 08:28 LASSE SJÖSTRÖM
Skulle vilja vara med ,problem:Praktiserar vid FOA 3,kanske
man skulle få kunna köra KOM på QZ ändå?

Senare i samma tråd står att finna intressanta trendspanares oförmåga att få militären att intressera sig för IT, och kommunikation.

När jag fört KOM på tal med militärer möts jag av mer eller mindre
väl dold skepsis. FOA sysslar med fel saker! Det här ger oss
inte bättre vapen eller utbildning". "Gevär m/96 har vi inte
råd att byta ut men sånt här kan vi ösa ut pengar på!".

Hoppsan Kerstin.

Och se där...ett embryo till nutidens system för väljarbearbetning, säljprognoser, varukorgsanalyser, och nutidens intelligenta system för att se till att man ägnar sig åt rätt saker med rätt personer.

(118221) 80-07-21 09:07 Lasse Sjöström
Mottagare: Fritt forum
Kommentar till :118008: av Lars-Henrik Eriksson ADB-Uppsala
Ärende: Hur man blir av med Jehovas Vittnen

De kanske letar ut offer m.h.a. nå't snitsigt data-register
och tar fram vilka som är mottagliga för propaganda genom
att kika på deras biorytm-kurvor!?

Naturligtvis hänvisade "biorytm-kurvor" - och var ämnat som ett skämt - till ett inlägg högt upp i tråden. I statusuppdateringen som det skulle heta på FaceBook.

Amabassader ska skonas.

2011-01-07T23:46:00.002+01:00

Så klart. Det är flera som tycker det med, bra att det kommer lite mothugg mot skrämskotten att det måste läggas ner ambassader. För att makten blev lite sur...som sandlådepolitik. "Min lastbil".

"Nääää, nu är jag sur för att jag inte fick 300 miljoner till"
Trots att jag klarat mig på förra veckopengen så jag ha mer.

För visst var det väl så, att budgeten gick ihop. Och 300 var en kompromiss.

Det ordet lär jag ideligen mina bar...förlåt ungdomar.

Man måste ju bara reflektera...över Hanna.

2011-01-04T10:36:00.005+01:00

Roland Hanna, hette han inte så? Flintstones skapare. Bäst att googla...Nix. Roland Hanna är ju en utmärkt pianist. Så var det. Och Hanna-Barbera Productions heter produktionsbolaget bakom Flintstones. Eller Flinta som vi säger.

Och nog går tankarna till denne man, Flinta, när man studerar och begrundar vad Stefan Hanna skriver i sitt inlägg (Stefan Hannas intryck & reflektioner: Overvikt - ett stort samhallsproblem). Via hans illa valda metaforer förflyttas man tillbaka till dinosariernas tid där Flinta levde och verkade. Tillsammans med Barney, bam-bam och Dino. Inte att förglömma.

En tjockskatt är ju ingen bra idé, inte heller hyenautklädning av fuskare. Däremot finns anledning att fundera över ett annorlunda försäkringssystem om man medvetet missbrukar sin kropp (jag gör det, mer eller mindre omedvetet).

Hanna har som överskrift på bloggen "Vill förtjäna ditt förtroende". Jo, tjena hej. Det har jag ju kapitalt misslyckats med. Gör om. Gör rätt. Men i det här fallet går det liksom inte, han har tagit in på ett stickspår som är svårt att backa ut från.
På samma stickspår föreslår jag att han själv beläggs med en slags tokskatt, hjärncellskrycka eller ett slags tankefilter.

Två texter. En låt.

2010-12-31T02:03:00.004+01:00

Låten? Det är What are you doing the rest of your life. M Legrand. Den har jag levt med länge, sedan underbare Jim Pugh spelade den på trombon i Woody Hermans storband i slutet på sjuttiotalet.

Det finns - upptäckte jag idag - två översättningar av texten.

Den här passagen (skriven av någon jag nu inte minns) - som Tommy Körberg använder - är bäst, det är den:

Hoppets dyning tränger fram i din blick,
morgondagen målas grann i din blick.
Livets gryning strålar sann i din blick,
speglar längtan inom mig.

Men Jonas Holmbergs variant - Ninne Olsson - är mycket bra. Också. Olika delar av sången dock. Men i alla fall.

Du har en solkatt i ditt långa bruna hår,
som blänker till i dina ögons djupa vrår.
Och det blir sommar runt omkring dej där du går.
Och jag vill alltid gå med dej i regnet,
om jag får.

Nu börjar det dras på nya växlar...

2010-12-27T13:56:00.003+01:00

Lärde mig idag att det är fyrtio intressenter involverade när det gäller vårt tågfarande. Inte undra på att det går åt pipan, och inte som det borde...på räls.

Mycket kan man säga om monopol och statligt ägande, men i SJs fall hade det nog varit bra med ett totalansvar från en och endast en intressent. Det var ju enklare då, och mellan raderna erkänner Ulf Adelsohn det när han i radion idag sa att man borde samla alla på ett ställe.

Jag tror inte, det trodde inte trafikverkets borlängeplacerade representant heller, att det lösningen är att alla sitter på samma ställe; det finns ju telefon och till och med mail...jag menar MEN HALLÅ!

Att han också då lägger sig i regionalpolitik må vara möjligen förlåtet, det visar ju på att han vill ha mer verksamhet till Stockholm, som marginaliserats nu när Skåne växer.

Ja, det kanske fanns färre tåg på rälsen förut men det förklarar inte helt och hållet det kapitala misslyckande som vi nu åser. Det går jag inte med på i dessa effektiviseringens och förbättringarnas tidevarv. Det måste vara något annat som ändrats, från en intressent till fyrtio. Det KAN liksom inte vara bra. Om man tänker efter.

Aj då. Måste man göra det. Också.

Råkade betitta en föreläsning av pristagare

2010-12-24T01:48:00.002+01:00

Pristagarna i Sveriges Riksbanks ekonomipris till Alfred Nobels minne.

Den ene slog fast att forskning är i sanning en kollektiv företeelse. Nähä! Va? Slå på den stora bongotrumman, detta är ju sensationellt!

Den andre visade en efterfråge-utbuds-kurva som jag såg i grundkursen i ekonomi för snart 40 år sedan. Visserligen på universitetet men i alla fall. Då handlade det om varor, men jag vill minnas att man påpekade att man kunde också använda den vid arbetsmarknadsrelaterade frågeställningar. Det nya var x-axeln. Den var förhållandet mellan vakanser och arbetslöshet. Så möjligen var det lite nytt. Kanske. Tusan vet om man inte klarat sig med bara antalet vakanser på x-axeln för resonemanget som fördes.

Så kanske var detta stora nyheter, men jag tvivlar dock, det fanns ju en anledning - som jag ser det - att Alfred valde de nobelpris som han faktiskt valde.

Jag tycker nog att grafen är långt mer intressant, jag tror Alfred håller med.

Nacka-knocken

2010-12-13T15:26:00.004+01:00

Så kommer det nog att benämnas, utförsäljningen av biblioteken i Nacka. Allt ska privatiseras, privatkramarna ökar i antal. Och det är oroande.

Allt blir inte bättre. Apoteken får kritik (man ser så klart inte längre varandras lager), bilprovningen och sjukvårdens privata företag lånar pengar av moderbolaget till en ränta på ohemula 13%. Vansinne. Skattepengarna går rätt ner - i vårdbolagsfallet - ner i privata fickor. Vansinne.

Nej, då, det är det inte, det blir så bra så säger privatkramarna, och fortsätter att privatisera. Nu biblioteken.

Nacka-knocken. Knock-out på hela biblioteksväsendet, det som anses med rätta vara en av grundbultarna för demokratin i Sverige.

Igår var jag på underbar middag

2010-12-13T00:15:00.002+01:00

En slags hermetiskt tillsluten och otroligt skönt befriad middag, fri från självmordsbombare. 11, såsmåningom 12 personer.
Det var skönt på något vis att vara ovetande, totalt ovetande om vansinnesdådet som hänt i Stockholm. Vi koncentrerade oss på ifall en av tåg försenad gäst skulle anlända, drack vin, anekdotberättande, elvispsvansinnigheter och åt god mat. Som om ingenting hade hänt.

Som om ingenting hade hänt.

Så ser det inte ut på kvällstidningarna idag, i alla fall inte på nätet. Någon av kvällstidningarna hade på löpet vid kiosken
"De tjänar mest pengar i Linköping"
vid sidan av "Terroristdåd i Stockholm". Eh...va?
Som om ingenting hade hänt.

Är inte ensam om att tycka på något vis att det är bra med inte för stor uppmärksamhet. SvD skriver "Det här ska inte få förstöra våra liv". Nej. Det tycker inte jag heller. Men visst tänker man på det som hände, speciellt på vännerna i Stockholm, underligt vore det ju annars. Samma skribent säger att vi inte ska bli rädda utan förbannade, här delar sig våra åsikter dock.

Det hjälper föga att bli förbannad. Smått irriterad kanske, det borde man bli. Ett tag.

Inte uttala sig om specifika fall

2010-11-21T20:12:00.002+01:00

Ofta säger myndighetsutövare - och ibland politiker - att de inte kan uttala sig i ett specifikt fall. Har alltid haft svårt för detta, finns det verkligen ingenting att säga? Ingenting, och hur kommer de undan? Så klart att specifika fall faktiskt säger något om hur saker och ting fungerar. I samhället.

Ibland ska man så klart inte säga något. Om det är privat. Men ofta är det inte privat, det är Beda som inte får gå ut, det är Gösta som blir inlåst, felbehandling i vården eller - oftast - något missförhållande. Som den intervjuade har ansvar för, bemnyndigad (skyldighet att ta beslut) att se till.

Bort med dessa fega personer. De är fega, det finns ingen annan förklaring.

Fått en ny favoritblogg...

2010-11-12T11:17:00.001+01:00

Om Frankrike så klart, men han bor i Stockholm. Och har bageri. Men Hallå! Kan det bli bättre...
http://petite-france.blogspot.com/ är det i alla fall.

Moln av ord.

2010-10-28T23:54:00.004+02:00

Ett moln av ord
som är på den här bloggen. Vet inte hur långt tillbaka. Men ändå.

Ikväll fick ordet tystnad en ny dimension

2010-10-24T23:12:00.002+02:00

Det är en annan tystnad här hemma. Den liksom bara kom när sonen kom och hämtade "det sista". Då blev det, efter det att dörren slog igen, tyst. På ett vis det inte blivit förut. Inte sorgligt vill jag påpeka, bara tyst. Inte tystare, bara liksom en till sorts tystnad.

Det blev intensivt tyst.

Att bli intensivt tyst låter som en oxymoron. Men det är det inte. Det är intensivt tyst, eller rättare sagt det blev det under några minuter. Sedan var det som om just den intensiva tystnaden lade sig. Till ro.

Välkomnar lugnet.

Jag minns det som igår...

2010-10-22T21:48:00.004+02:00

jag satt på Amalfi. Nybliven pappa. Stolt liksom över att mina spermier liksom dög.

Minns också när vi skulle flytta dit vi bor nu, gick i området och kände in det. Kändes bra.

Drar mig till minnes när jag skulle flytta från metropolen Rättvik till Linköping. Mamma vinkade från Rättviks omgivning. Hon och jag.

Att dra vidare, att flytta från sina rötter, det kostar på. Inte bara för den som sliter upp - med outsäglig och vederhäftig rätta - rötterna. Minst för den tror jag. Mest för den, kostar det på, för den eller de som står kvar. Och tittar.

Klok kvinna

2010-10-10T16:29:00.002+02:00

Min sambo är en klok kvinna med koll på företagsekonomiska principer i samklang med samhällsnyttan. Att undanlåta att satsa på säkerhet - i BPs fall - och att undanlåta att satsa på rening av slam från aluminiumfabrik - nu senast i Ungern - är ett otyg. Aktieägarna tjänar inte på det, BPs värde har sjunkit för ägarna likaså för aluminiumfabrikens ägare.

I england var troligen en del av pensionspengarna nerplöjda i BP; de har också minskat i värde.

Inget bra att låta pengarna stanna till ingen nytta i företagen alltså. Ännu sämre att dela ut dem.

Smörgåstårtan går igen

2010-10-04T07:51:00.003+02:00

Så att säga. Dottern ville ha den på sin artonårsdag i helgen, och ett tyskt tv-reportage-team gör ett program från Dorotea - det är ju stort det :-) - om just smörgåstårtan.

Jag drar mig till minnes mammas smörgåstårta, som såldes i Rättvik på sextio- och sjuttiotalet. Folk undrade vad som gjorde den så god. En hemlighet var att man gjorde dem - ogarnerade - dagen innan; de blev saftigare då. Sedan garnerade mamma med finhackade tomater, gurkor och persilja som lades i mönster på ovansidan. Persilja på sidorna. Enkel, ren och väldigt olik de näst intill monster som görs idag. Som ju är svåra att skära.

En annan hemlighet var troligen lagren, ett lager var skinka och gurkmajonäs tillverkad av bostongurka och majonäs, ett var räkor med majonäs - gissar jag. Sedan fanns ett underligt rött lager som folk inte begrep sig på. Där låg troligen en till hemlighet, det lagret var mjukost med röd karamellfärg (!). Folk gissade på räkspad, och mystiska kryddningar, men svaret var väldigt väldigt enkelt. Lura ögat med lite röd karamellfärg.

De dör som på ett pärlband....

2010-10-02T00:33:00.005+02:00

Martin Ljung är död. Jag minns honom, inte som enbente kapten träben, inte som knäppupp-Martin, inte som bas-Martin i trum-trum-trummelitum utan som Pom-Pom i uppsättningen Spök. Med Björn Skifs.

Pom-Pom. Sa Martin. Och publiken lade sig raklång av skratt.

Saknad är han. Otroligt.
Och jag hoppas att han och Povel reder ut de som utredas ska nu, såsom i himmelen, så ock på jorden.

Vila i frid, Martin.

Pom-pom.

Tjänstehjon eller inte

2010-09-25T04:13:00.003+02:00

Klart det handlar om synen på den som kör i etiketts-expertens svar på frågan var man ska sitta i Taxin. Att bara ställa frågan tyder på, ja, jag vet inte vad. Som om vore det viktigt, och det påpekar ju också taxi-chaufförerna själva.

I England, så klart, och i USA kanske, där sitter man inte fram. Vid föraren, England är ju lite överklassigt hela England liksom...

Tänk...om man vill lära sig något om konjunkturen då sätter man sig fram, taxi-chaufförer besitter mången kunskap om just konjunkturen. Vi har många körning till och från företag X, fler än för några månader sedan. Aha! Se där!

Suckar djupt när jag ser folk tala i mobilen samtidigt som de betalar, samma sak där, tjänstejhonsvarning. Alla andra är till För Mig. Bara För Mig. Mina samtal är så viktiga att jag inte lägger ifrån mig telefonen, eller ber att få ringa upp. Så är det. Vänj er vid det.

Pyttsan.

Som sagt var...

2010-09-20T20:50:00.003+02:00

Ibland ska man tänka ett steg till...

Dina bokstäver är latinska.
Dina siffror kom från Indien med arabiska handelsmän.
Din demokrati är grekisk.
Din pizza italiensk.
Din kebab turkisk.
Din potatis sydamerikansk.
Alkohol uppfanns av en iranier.
Din favoritrappare har afrikanskt påbrå och den roliga killen på tv är kurd.
En del älskar att åka till Thailand och din landslagskapten i fotboll är bosnisk.

Man är ju inte glad precis

2010-09-20T07:01:00.003+02:00

Att sitta på avstånd och vid lunchtid följa valet var en erfarenhet. Man ser sig omkring i landet jag är i och ser mångfalden, man hör olika språk, på konferensen är det 116 länder representerade. Man kan liksom inte "slippa" något av dem. Representanter med och utan turban finns runt en. Visserligen ingen burka-DBA, men det kanske kommer.

Jag tror blocken - som entiteter - får ta på sig detta. Polariseringen i två diametrala, i alla fall till synes, block banade en väg för SD. En lika olycklig, för SD frambar som farlig väg, jag tror inte trasslen som SD påpekar löses genom att applicera SDs metoder. Jag tror det blir värre, mycket värre.

Tror inte ens att de som röstade på SD i vissa fall tror på deras metoder, de var bara trötta på att inte bli hörda när de skriker att invandrarna står för 20% av fängelsevistelserna men bara 10% av befolkningen. De skiter i - på grund av okunskap eller lättja och i vissa fall båda - att det beror snarare på att det är socialgruppen som är lägst i samhället står för brotten.

Det är dags, som många av mina vänner sagt, att börja tala politik. I alla fall om invandring. Och om hur illa vi fritt tänkande, humanistiska och svenska människor anser SDs intåg vara. De ska bekämpas mer ord och inte med slag, de ska bekämpas med fakta och inte med känslor, de ska bekämpas och de ska ut. Inte ur landet utan ur riksdagen.

Ord det är svårt det

2010-09-18T18:32:00.004+02:00

I Corren skriver Ola Sigvardsson om att politik inte handlar om individer utan om grupper. Men grupper består ju av individer tänker jag, och fattar tangentbordet, startar Outlook för att skriva till Ordet Fritt på Corren. Sedan ser jag meningen i artikeln "Ett politiskt beslut som är avsett att gynna en stor grupp går ut över enskilda individer på marginalen." och då börjar det ju bli pinsamt, så jag låter bli mitt mailande.

Ett politiskt beslut går alltså ut över individer. På marginalen. Slår Ola fast i en artikel som ska handla om att politik inte handlar om individer. Hå-hå-ja-ja.

Jag vill inte vara på marginalen. Inte som individ och inte som den individ jag är i en grupp. Och med den rasande rapporteringen om en drös individer som hamnat just utanför så konstituerar de nog en grupp. Det skulle jag kunna tro utan att ljuga.

Ögon är intressanta

2010-09-18T09:09:00.004+02:00

Man kan koppla ihop sig med en annan människa på kortare tid än med ord. Och det enda man säger är, med ögonen, "jag ser dig och du ser mig och vi är människor båda två". Det liksom glittrar till. Så klart - men inte alltid - ordlöst. Först måste kopplingen liksom förlösas, med någon tvekan, med någon fördold hemlig - i någon mening - ledtråd.

Fick mig att fundera på orden hemlig och fördold. Det är faktiskt inte samma sak.
Undangömd kanske är ett bättre ord än fördold. Kanske. Det är höjt i det fördolda...men det är ju inte hemligt.

Gick till min favoritrestaurang i Södra Finspång (som ligger på västkusten i Obama-land) och det är inte huvudsakligen maten som är bra, det är stämningen, det gemytliga och familjemässiga (och i ordets rätta bemärkelse familjära - alltså kända) på stället som sådant. De trivs där, de som arbetar där. På ett icke-amerikanskt påtvingat och -klistrat sätt.

Det slår mig att jag letar alltid reda på sådana ställen. Och det här i Södra Finspång hände det, on the flick of a switch, i stunden - om man ser till att vara öppen för det - och bara så där oannonserat så händer det. Oannonserat är ett viktigt ord förresten i sammanhanget. Det händer att man ser varandra. Som människor. Som gillande människor, som inte vill något ont, utan bara väl.

Som en själsligt smekning.

'

Ett av blocken har symboler på afficherna

2010-09-06T13:47:00.003+02:00

<< eller > står det på den.

Då undrar jag...om bandet är slut, ska man trycka på Play då? Är det då inte dags
att vända på kassettbandet. Tro. Så man spelar A-sidan, eller B-sidan, vilken det nu var som tog slut.

Drar mig till minnes någon politiker som sagt - eller så är det en skröna - "vi står vid avgrundens brant och det är dags att ta ett steg framåt".

Men...men...liksom...Hallå...

Söker man vård ska man få den...

2010-08-24T00:31:00.003+02:00

även om det är psyket som ska vårdas, att "knivmannen" sökte vård redan på torsdagen står det inget om i DNs artikel. Men den informationen återfinns i Correns. artikel. Man kan undra varpå det beror att en vårdsökande inte blev omhändertagen innan en ung oskyldig kvinna drabbas.

Varför är det så? Det är ju uppenbart bättre att ta hand om preventivt i stället för på "den vanliga" akuten som nu blev fallet.

Möjligen är psykakuten en kvasiakut och en slags dörrvakt där man inte får hjälp trots att man - i detta fallet bevisligen - behöver den.
Märkilgt.

Anmärkningsvärd och farlig utveckling.

Felaktig adress huvudnyhet i Corren

2010-08-11T14:04:00.004+02:00

Idag var på första sidan en stor bild där nyheten - eller snarare icke-nyheten - var att man uppgivit fel adress vid en trädgårdsvisningsdag.

Men HALLÅ!

Borta bra, men hemma bäst!

2010-08-08T21:18:00.004+02:00

Det var värst. Hade en sådan rubrik förut...måste kika på det inlägget.

Men är det hemma bäst? Jag raljerade lite i Joucas - eller rättare sagt i Lörrach men i alla fall... - om att varför ska man resa. "Där sitter en man och läser tidningen på samma sätt som mannen som sitter på ett café i Linköping". Jag fortsatte min reskritik "Och där sitter två tjejjer som säjert pratar om samma sak som två tjejjer på något fik i Linköping, förlorad kärlek, hittad kärlek, trött på mamman eller vad det nu kan vara..".

Man kommer raskare och raskare in liksom i hemlunket med märker jag med tilltagande ålder. Undrar vad det är så. Plötsligt så är man liksom bara här. Hemma. Där det ska vara bäst. Vusst, det är bäst på ett sätt. Men på ett annat sätt är det bättre - alltså inte lika bra - att vara borta. Eller borta.

En god vän skrev "nej, vi kan inte ses då är jag på annan ort". Så är det nog. Vännen skrev alltså inte "Nej, vi kan inte ses jag är inte hemma" utan "jag är på annan ort". Annan ort.

Och man ska resa så långsamt så själen hinner med. Det vet varenda indian.

Joucas-kaffe är inte dumt

2010-07-22T17:39:00.002+02:00

Uppe på berget, i byn, där 5 personers namn står på minnesstenen efter första världskriget fikar vi. Bara fem personer, liten by. Och ja, den är liten, man lär sig den fort. Trång gata också.
5 centimeter på varje sida när man rattar bilen mellan husen...

Livet på landet är bra annars tycker jag nog.:-)

Har inte läst den än...

2010-07-13T14:16:00.003+02:00

Men den är säkert bra, Ann Heberleins nya bok om ondska, den kommer i höst. Har ni inte läst "Det var inte mitt fel, om konsten att ta ansvar" så gör det. Underbar bok. Borde ingå i lärarutbildningen om ni frågar mig.

Just nu pratar en journalist i sommarprogrammet om ondskan. Ondskan i Kisa. Hon är lite lite lite ute och cyklar tycker jag nog. Lite. Teatern borde tagit sitt ansvar och satt ner foten, å andra sidan borde kriminalvården tagit ett större ansvar och lagt ner hela kroppen. Att inte polisradion har täckning i Kisatrakten torde inte vara någon annans bekymmer än polisen. Och denna brist har inte medfört något trassel, förrän just den här dagen.

Att mörda en annan person är sist men inte minst förövarens ansvar. Det är ju han, mer sällan hon, som står för det onda. Att omgivningen inte ser det onda kan man fundera över, de måste haft sin egna agenda, eller levt i ovetskap, eller så kanske de som jag tror på det goda i människan.

Sommarpraterskan fick ihop det slut. Vi ska sätta ner foten, och lägga ner hela kroppen i mötet med ondskan.

Här tar det slut

2010-07-08T16:08:00.001+02:00

I dubbel bemärkelse...
Aftonbladet har inte fattat något alls verkar det som.
Inte ett dugg.
Och jag är inte förvånad. Kvällstidningsjournalistiken i det här landet
går hela tiden över gränser. Nu har ni överträtt den flera gånger om.

Oavsett vad man anser om Littorins göranden och låtanden, finns det en gräns. Påpekade
han själv i går.

Artikeln andas dessutom en slags bombaskishet, en underlig stolthet över att vara
den tidning som fick honom över kanten. Som om det vore något att vara stolt över.
Dessutom visar det på vilken otrolig okunnighet om mänskliga överväganden
och processer när människor tar beslut.

Som om det fanns en beslutspunkt. Skulle inte tro det. Era trakasserier blev helt enkelt
för mycket till slut. De verkar pågått en längre tid och har inte slutat än.

Det är dags att sluta läsa www.aftonbladet.se, papperstidningarna slutade jag läsa
för länge länge sedan.

Nej det har jag inte

2010-07-06T14:09:00.003+02:00

Jag har inte kopulerat med min mamma. Några cykelburna ynglingar frågade mig det under min vandring mot stan i måndags. Det är snarare det omvända, hon har gjort det med min pappa. Det är så det hänger ihop, det var till att sova på biologilektionen. Så måste det vara.

För det kan väl inte vara så att en del personer från en del länder svär på andra sätt och beter sig inte som folk? Så kan det väl ändå inte vara. Skulle någon vara så dum i dessa valtider att liksom slå an den sverigedemokratiska strängen under sin cykelfärd till stan? Nej. så oeftertänksamma kan väl de ändå inte vara.

Men tyvärr händer denna omvända rasism - eller vad den ska kallas - titt som tätt. Det blundas för den, min invandrade vän sa lugnt och stilla "blattesnorungar, eller hur?". Jag nickade lite lojt, svettig under ACn, han kan säga så. Jag kan liksom inte uttrycka mig så utan att få polisen i hasorna. Eller i alla fall nyss nämnda snorungar.

Min sverigedemokratiska kritik fortgår. Men man undrar ju lite smått. Hur det är fatt med biologikunskaperna bland mycket annat hos ungdomen nuförtiden. Och det är nog bäst att poängtera att det inte är de vanliga gammelgnället, utan det är verkligen något illa ställt nu med en del ungdomar. Som det måste tas tag i.

Jag tog tag i det så gott jag kunde, skrek med min tenorstämma "bete er som folk". Då rystar de liksom till, över det faktum att någon säger emot. Eller vad det nu är. Jag vet inte. Fler måste ryta till.

Det kunde stå "mamma och pappa"

2010-06-17T20:37:00.005+02:00

Min och min brors mamma och pappa har drabbats av just detta. Det hände för något år sedan, uppslitande, tärande, sorgligt eller snarare tragiskt. Sviter finns fortfarande och man behöver inte leta efter dem; pappa på särskilt boende förstår inte riktigt var hans maka bor.

Pappa är 88 och mamma är 90. Pappa betalar säkerligen tredubbelt mot vad han betalade hemma, nu är det en annan sak, jag vet. Men i alla fall. Det är också en omställning. Bostadsbidrag ska man söka då, säger di på försäkringskassan. Suck.

Bra att någon tar upp tvångsseparationer. Det är som att läsa om mamma och pappa. Som just tvångsseparerats. Inför allas vår förestående ålderdom kommer vi att drabbas av detta, och det är inte välfärd. Inte alls. En urholkad välfärd, lika oönskad som förhållandevis lätt att råda bukt på. Man betalar ju för sig på särskilt boende.

Livet. Ibland felar det liksom.

2010-06-16T22:37:00.003+02:00

Man har tre fel redan innan man öppnat munnen. Innan man startat, innan man sadlat på. Innan man satt tömmarna på rätt ställe. Och innan hästen är ryktad.

Speciellt när det gäller barnen. Idag var jag tyst. Ett tag. Sedan gick det snett. Ordentligt snett. Onödigt snett, inte irreparabelt. Men tufft och snett.

Saknad.

Det beror det sneda på. Saknad. Oändlig saknad.

Där de blinda barnen bor

2010-06-08T10:37:00.004+02:00

Lyssnar på en sång av Göran Fristorp som gäckar mig. Lyssnar på den varje dag. Den berör på ett sätt. Samtidigt som den skrämmer. "Där de blinda barnen bor" förbryllar och förhäxar. I alla fall mig.

Det finns några rader som är vansinnigt vackra. Och några som är hemskt skrämmande. Det vackra överväger. "mina tankar var till salu" är en underbar konstruktion och samtidigt skrämmande...

Långt från havet inåt landet
i en dal där inget gror
finns ett kloster utan fönster
där de blinda barnen bor.

Djupt i klostret finns en lucka
till en gång som går till Gud
och till luckan finns en nyckel
som är gjord av män'skohud;

jag kom dit en natt i höstas
för att leta efter ljus
mina tankar var till salu
och min mun var full av grus.

Jag flöt in i klostrets inre
som en genomskinlig gäll
och försökte hitta luckan
för att rymma från mig själv

Plötsligt möttes jag i mörkret
av en vitlackerad blick
från ett barn med blinda ögon
och jag reste mig och gick.

Vart ska du min vän, sa barnet
med en röst som sjöng av is
om du stannar ska jag visa dig
det vi kallar paradis.

Där finns allt vad du kan önska
av det bästa jorden har
om du bara öppnar luckan
och gör upp det du har kvar

Det blev tyst i hela klostret
som om döden svept förbi,
när jag vände mig mot barnet
var jag frusen inuti.

Det är sant, sa jag till barnet
att jag letar efter svar
Jag har rest från sorg till saknad
nu finns bara ekot kvar.

Jag har ingenting att vinna
mer än det jag vann igår
och jag kommer inte längre
än där jag redan står.

Jag har fått det jag har saknat
jag har gett det jag kan ge
jag har fött det jag kan föda
jag har sett det jag kan se

Kan du se, sa barnet trolöst
Och min blick blev kall som stål
när jag såg att barnet lekte
med en smidig silvernål

Jag kan se, sa jag behärskat
det de blinda kallar ljus.
Det var synd, sa barnet stilla
att du kom till mörkrets hus

Och så slöt han mina ögonlock
med en slät och blodlös hand
och sydde långsamt samman dom
till en fuktig trådsmal rand.

Se'n ledde han mig till porten
genom trånga våta valv
och jag hörde honom viska
gå och slakta dig en kalv.

Så nu vandrar jag på stigarna
i en kropp där inget gror
utom skräcken för ett kloster
där de blinda barnen bor.

Så har man beställt studentskylt

2010-06-02T15:18:00.002+02:00

Studentskylt. Det tänkte man inte på för sisådär tjugo år sedan. Det var mest byten av blöja och välling. Blöja och välling. Raaaaaaaaaaaap. "Är du mätt nu?" som den underbara scenväxlingen i Ronja Rövardotter-filmen känner man sig. Plötsligt är sängen tom, plötsligt är det ingen son där. Han är annorstädes, levande så klart och redo - hoppas jag, och så verkar det - att flyga. Själv.

Ibland rings det, oftast är det bil-lån på G, men ibland är det frågor i stil med: "Hur gör jag sedan då med köttfärssåsen/fläskotletten/grillningen?". Som jag minns jag: "Pappa, hur var det nu, åt vilket håll ska jag skära laxen?", eller "Mamma, vad har du i champinjonsåsen?".

Från huvudet och bakåt, och spadet från champinjonburken. Var svaren på DE frågorna.

Studentskylt. Det tänkte man inte på för sisådär tjugo år sedan. Nej, tog inte en bäbis-bild, en annan passade bättre.

Roast och toast

2010-06-01T13:03:00.002+02:00

Den nya - nåja, det kanske funnits ett bra tag men i alla fall - att roasta tilltalar mig inte. Den speglar ett samhälle som jag starkt tar avstånd ifrån. Det blir tillåtet på något vis att strö vedervärdiga påhopp om var och varannan i sin omgivning. Och man ska ta det, med ett leende på läpparna.

För mig stannar skrattet i halsen, roas inte alls av det. Nej, var inte mobbad i skolan, det är inte det. Det är bara så himla dumt, att vara rolig på andras bekostnad i stället för att bara vara rolig. Det senare är svårt, det förra är säkerligen lättare. Och därför hemfaller nykomikerna åt detta. Gammelkomikerna skulle inte gjort det.

Varför ska man?

Ska hälsa på mamma och pappa i helgen

2010-05-12T20:58:00.002+02:00

Mamma fyller 90. Den genen vill jag ha. Just den, för hon har liksom alla getter hemma, alla indianer i kanoten, alla hästar i hagen, alla mackor i lunchboxen. Man sätter sig liksom inte på henne, om man är kommun eller sjuksyster eller bara fånig ålderdomshemsföreståndare. För fåniga är just de. Det är dock en annan historia.

Det ska bli skönt att komma Hem. Till Rättvik. Vi ska bo i Rättvik, och kanske gå och äta på Annas eller så. Mamma orkar inte längre husera oss. Så är det. Det är som det är, men getterna finns där. Indianerna och alla de andra.

Ska förstås hälsa på pappa också, som sitter på ålderdomshemmet. Men mamma är nog huvudnumret den här gången. Fyller man nittio så gör man.

Grekland i lågor och vildgris

2010-05-05T17:11:00.000+02:00

Grekland står i lågor. Man baxnar när man lyssnar på radion, det kastas in bomber
i banker. Där ser man...jag vet inte...har liksom kapitalet lyckats då? Förespråkar inte
kommunism - den fungerar ju inte, heller - utan någon slags sans och vett.

Det där med EU dessutom...var det så bra egentligen? Nu verkar ju oroshärden sprida sig till
fler länder; Portugal verkar vara på tur.

Träffade en fransman idag, det var dagens glädjeämne. Han sade "Han har varit i Paris, Chamonix,
Mount Blanc och Cavaillon". Cavaillon utropade jag, dit ska jag i sommar. Han blev intresserad genast och berättade att han ätit vildgris (sic!) där första gången 1958. Hoppas jag ser honom fler gånger.

Var? På Waynes så klart...:-)

Lagar mat - broccolisoppa

2010-05-02T19:15:00.002+02:00

Nästan varje gång jag lagar mat tänker jag på pappa och mamma. Pappa var kock, mamma med. Slår det mig. De gav mig grunderna, vit sås, brun sås, korv stroganoff, pannbiff, (trippel)panerad rödspätta, potatismos, steka kött - varmt!, fisk - inte så varmt!, mjölkens beskaffenhet - den bränner lätt, vattenbaserade såser - bränner inte så lätt, toppredning - gaffelblandat smör och mjöl i något som ska redas, köttfärssås, sött, salt, beskt - i någon mån.

Och detta innan det fanns chili, olivolja, pilgrimsmusslor, sushi, auberginer, zuccini, sardeller och sådant. Jag tvekar inte att göra Oxfilé Provencale, inte heller rödspätta, eller testa något nytt. Det är som om grunderna är intrisikala - om det är ett ord... - på ett sätt jag inte tror andra har dem.

Tänker på mamma och pappa nästan varje gång jag lagar mat. De gav mig något bra att stå på. En matgrund. Och en orädsla, minns när pappa hade i två matskedar - eller så - i en såskastrull. Då pratar vi om en restaurangsåskastrull på sisådär tio liter... och han sade tja, det blir nog bra. Och gud så god den såsen var sedan. Den var till fläskkotlett. Paprika, hade inte pappa eller mamma på kotletterna. Det har Lotta lärt mig.

Just detta får mig att tveka.

2010-04-28T11:18:00.001+02:00

Det är detta som får mig att tveka. Det kommer bli ett hårt slag mot de som verkligen behöver sin bil, och mot transporter överhuvudtaget. Det går inte att höja, menar jag, bensinskatterna innan man har ett bättre - alltså inte bra - alternativ. Det slår liksom bara tillbaka.

Tråkigt.

Just detta får mig att tveka.

Vulkaner och prinsessor

2010-04-21T16:08:00.000+02:00

Vilka tider vi lever i...men man lär sig...

Okey, har ni lärt er säga Äjjafiattlajökull? Jag har just gjort det, men det skedde
på landet...där har man ro att sitta och träna på uttalet. Katla är ju lättare att säga
ifall den nu väljer att spy ut aska. Det får vi ju se, låter som något
som är hämtat ur en Astrid Lindgren-historia, vulkanen i Bröderna Lejonhjärta, eller
en ondskefull figur i samma saga.

Är lite trött på alla vulkanexperter som nu florerar i radion, det är fler och fler tycker
jag de spyr ut med samma intensitet som lavan tycker jag. De säger samma sak, de är lite
fördolt vulkankramare - i den mån man kan krama dessa...men i alla fall. Det hörs på entusiasmen
att de liksom gillar läget, de gillar aska, lava och sprutande magma ur underjorden.

På något vis är det som moder jord säger "bo inte här hörrnini, hitta någon annanstans att bo".

En norsk tjej har haft en affär ihop med Jonas, ett prinsessegemål, undrar stillsamt vilken affär
det var och var den låg. Kanske sålde de skor? Eller mattor. Mattor tror jag.

Kanske kastruller.

Tant Grön - inte en dag för sent

2010-04-15T12:08:00.003+02:00

Var på Tant Grön i Västervik i helgen, räkmackorna de har där går inte av för hackor. Snart är det läge att sitta på uteserveringen med. Att bara sitta på Tant Grön är en njutning. Och de som är där verkar tycka detsamma, gäster såväl som personal.

En sann oas i Västervik. Egil var inte på plats, ägaren, han kanske var på en inspirationsresa. De brukar avverkas så här på vårkanten. Hoppas han är tillbaka nästa gång vi är på Tant Grön.

Någon på Vecko-Revyn har också hittat hit. Men det var flera år sedan...

Vid sidan av kylskåpet

2010-04-04T17:30:00.001+02:00

har ordmagneterna förpassats. De används då och då för att sätta upp tillfälliga lappar på kylens och frysens framsida. Jag brukar ta en på måfå. Ibland tar jag bara en på måfå, utan att ha en lapp att sätta upp, som en slags ritual.

En ritual jag börjat med är att klippa ur vänners dödsannonser och sätta upp på kylen. Det var dags igen, Sollos lapp skulle upp. Ordet som kom att sättas på Sollos dödsannons var "SPECIELL".

Det är det minsta man kan säga. Han var speciellt glad, Sollo var speciellt inspirerande i allt han företog sig. Han var speciellt tillgiven och fällde aldrig ett ont ord om någon annan person. Alltid lika leende som lyssnande.

Pladask och Glad Påsk

2010-03-31T16:17:00.002+02:00

Påsken är en skön helg, inte så mycket måsten tycker jag. Lite äggmåste kanske. Men det piggar ju bara upp. Och det är inte något måste-måste. Man klarar sig utan ägg. Det gör man. Funderar fortfarande på vännen Hans recept dock, med tabasco och så. Hm. Får fundera vidare.

Läser Lönnebos bok i påsk, kommit till andra nyckeln som är "tårarna". Lönnebos sätt att skriva böcker tilltalar mig som gammal SF-räv, det är lite Science-Fictionartat över hans sätt att bjuda in levande och döda kring bordet och tala om livet och nycklar. Boken är läsvärd. Varje sida räknas.

Han lite som en svensk Kahil Gibran tycker jag. När jag tänker efter. Och tänka efter, det ska man. På påsken.

Skolan som vänder ryggen

2010-03-25T15:09:00.004+01:00

Inte bara mot det uppenbara offret, utan även förövaren. Det är hemskt att läsa om och jag är glad att jag inte tittade på Uppdrag Granskning igår. Det hade jag inte pallat med tror jag.

Dumheten har som sagt ingen begränsning.

Nagelfarande

2010-03-22T10:09:00.002+01:00

I Linköping verkar eget företagande betyda nagelfix och don. Det verkar vara en trend i vår stad just nu att naglar är viktiga. Det är inte många gator i stan som saknar utrustning för tillfixning av naglar just. Märklig trend tycker jag.

Som om alla plötsligt får en iver att fixa till naglar och nagelband. Eller att alla ivriga nyföretagare får samma idé. Samma vecka, eller samma årstid.

Det verkar lite som om marknaden nu är mättad. Eller?

Bättre fly än illa fäkta

2010-03-01T15:10:00.004+01:00

Ministern försvarar sig dåligt i artikeln om de nya reglerna.

Om de som ser vardagen höjer ett varningens finger är det nog dags att släpa sig bort från ministerskrivbordet. Och inte framhärda sin ståndpunkt. En enkät till 3 500 personer som möter sjukskrivna människor inom arbetsförmedlingens ram är en rätt tung kritik. Det går inte att bortse ifrån den, även om man väger in ringa eller kanske ingen erfarenhet att möta långtidssjukskrivna personer.

Men det väljer ministern att göra. Pressar liksom igenom beslut, vi har sett det förut. Det går aldrig bra. Aldrig. Varningsklockor är där för att lyssnas på, även om man har en god intention att få folk i arbete. Det går dock inte till vilket pris som helst.

22/6 2008 skrev jag detta..

2010-02-08T09:43:00.001+01:00

Det vore väl fint, med en kulturbilaga, inte varje dag. Det tror jag inte redaktionen mäktar med. Men en liten liten kulturbilaga, sisådär 12 sidor. Med annonserna inför helgen som kommer givetvis, artiklarna kunde vara av allehanda slag.

Pallar man inte med att göra en bilaga i veckan, så gör den till en varannanveckas händelse då. Eller en månatlig. Kulturen har som bekant ingen lika fånig som samhällsekonomisk vidrig kvartalskapitalism att ta hänsyn till.Intervju med någon av de utflyttade kulturpersonerna - Winnerbäck, Hoffsten och Olle Persson med flera - eller kanske de inflyttade - läst något om en person i Kisa vars namn jag glömt och skäms över...

Betraktelser över livet som företeelse i smått och stort. Råttan kan ha en liten sida där. Barnen ska vi värna om, det är helt klart. Moster Stina i Boxholm med, vad tänker hon på? Hur ser hennes dag ut? Denna dag som idag som idag som idag.

Kanske någon betraktelse över bildkonsten utsocknes, eller i Kina, varför inte skriva om någon till synes perifer underlig yttring av litteratur som kan vara i vardande.Blandat med recensioner (lär mig aldrig stava till det ordet, orkar inte googla heller...:-) av lokala evenemang, i HELA Östergötland.

En tidningsbilaga att spara, och läsa, i stil med DNs söndagsbilaga, i familjen (51, 58, 17 och 15 år) slåss vi nästan om den bilagan. Nu är vi inte infanteristiskt lagda så slagsmålet låter jag vara en bild över hur åtråvärd den faktiskt är.

En åtråvärd kulturbilaga.

Tänk! Vilket devis för kulturbilagan på en tidning i kommunen där idéer blir verklighet.

============================

Och nu finns den! Inte varje dag, men till helgen kommer en kultur-bilaga med Corren. Så den finns, kultur-bilagan, med tillägget nöje. Som om kultur inte skulle inbegripa just nöje.

Men men...

Man blir matt av att läsa om matteundervisning

2010-02-06T10:13:00.002+01:00

Lågstadielärare ska införas igen skriver SvD idag i sin tidning, det visade sig nyss när jag skulle twingla att det var huvudnyheten på nätupplagan. Gott nog, om det är bra eller inte med lågstadielärarnas återkomst låter jag vara osagt.

Däremot tar man sig för sin matematiska panna när det står att läsa om matematikundervisningen på Årstadalsskolan, där lärarna anser att man ska satsa på djupa kunskaper. Som exempel på bra - är nog tanken gissar jag - undervisning i matematik för en 9-10-åring redovisas en matematiklektion. Där har eleverna skapat en fiktiv djurpark av "kräppapper, klarlack, staplar med vattenfärg, tygstumpar och så glasspinnar förstås". De räknar på hur de ska driva den.

Flörtkulepedagogik i sin prydno. Inte underligt att dessa barn kommer till universitetet och inte vet vad 12 gånger 4 är, än mindre vad 25% av 120 kronor är.

Slutklämmen är mest beklämmande, eleverna och läraren får man förmoda, diskuterar vad en tigertämjare kan ha för löneanspråk. Det ämnet benämns inte matematik, det är förhandlingsteknik. Som jag ser det bidrar inte en sådan diskussion till någon djupare matematisk insikt. Möjligen om tigertämjares arbetssituation och borde hänföra sig till samhällskunskapslektionen.

Och igen, vart tog tal-linjen vägen? De lärosalar jag kikat in i under mina år som föräldrar saknar dem. Tal-linjens avsaknad är en totalmiss.

Låt oss hoppas att de så kallade djupa kunskaperna om kräpppapper, klarlack och glasspinnar slängs i soporna, inte i återvinningen. De har gjort sitt i matematikundervisningen. Ordning, reda, multiplikationstabellen och räkna pengar - inte förhandla om hur stor lön tigertämjare ska ha - är väsentligare för en grundläggande matematiskt tanke hos ungdomar och barn.

Man möter änglar ibland

2010-01-29T17:14:00.001+01:00

Som sprider ljus. Det är bra, nu när vintermörket håller på att släppa sitt grepp. Oavsett om man tror på änglar eller inte så är de ju en slags sinnebild för ljuset och lugnet.

Ska vandra till caféet och ta en kaffe. Det ska jag göra.

Över nata paradisi

2010-01-16T01:45:00.002+01:00

så är det.

Dessa sånger vill jag ska ljuda när jag lämnat jordelivet.

Över skogen över sjön. Den heter inte det, men alla manskorister vet vilken jag menar.

O nata lux. En ny favorit som återfinns på en skiva jag var med på förra året.

Paradisi Gloria. Återigen en ny favorit. Samma skiva. Samma år.

När dessa tre alster ska göras vete fåglarna eller gudarna. Men nu vet ni. Vilka församlingen ska höra.

O skogen Gloria. Eller Över lux i Gloria. Blanda och ge. Men sjunges lämpligen i rad. Vilken rad som helst.

Psalm? Ja. Härlig är jorden.

Lite seg början...

2010-01-01T18:24:00.002+01:00

men efter en pratstund med vännen Dennis Ö. En promenad i ett lite kyligt Linköping. Några ljus tände jag i domkyrkan. Sedan var det lite varmare. Kikade igen på den hemlöse i domkyrkan, skulpturen alltså.

Läste lite i nye prästen Stoors bok om multikulturella frågor inom kyrkan.

Kort möte i kyrkan också med intressant samtal om tonårsuppfostran och genusskillnader med GN och MN Givande.

Sedan lite kaffe och inredningsprat. Tusen tack S! Och även då liten pratstund med L och S. Underbart. Värmen började stiga lite. Och nu är den varm. Ska dra mig hemåt, fastnade på en dator på jobbet.

Fri och obunden TV - tre minuters nyheter

2009-12-25T13:48:00.002+01:00

I alla fall vid 12-slaget i dag, Juldagen. Tre minuter. Tittar just nu på en mycket bra nyhetsutsändning på en reklamfinansierad kanal. Tror jag, vet inte om TV5 MONDE är reklamfinansierad. Struntar i det gör jag med, nyheterna håller på än, de startade vid pass 13:30.

De visade bilder på påveattacken, poliser som delade ut presenter till de bilförare som inte hade alkohol i blodet (ja, ja, jag vet, det ÄR svår balansgång med uppmuntran kontra straff), de visar reportage över julfirandet över hela världen, reportage från restauranger i någon fransk stad som gav mat till mindre bemedlade. Kort sagt, nyheter, om väsentligheter i världen och livet.

De tre minuternas svensk nyhetsbevakning i bildform jag fick idag för mina licenspengar minns jag inte ens vad de handlade om. Inte ens om jag anstränger mig.

Fortsätter med min johan&nyström-kaffe och hembakt brocc...äsch, cantuccini var det ju.

Kultur på recept

2009-12-20T11:19:00.002+01:00

Det finns redan. På försök i två städer. Där ser man. En vitrock i Göteborg har kommit på att det är nyttigt för folk med stressrelaterade sjukdomar eller fibromyalgi. Nyttigt alltså för vissa personer med kultur, måla, gå på museum eller njuta av konserter.

Där ser man. Det som kulturarbetare alltid sagt, kulturen spelar roll. Kulturen behövs, kulturen bidrar till ett friskare samhälle. Så sant som det är sagt.

Linköpings kulturliv drabbas då och då av dårskapsförslag, biblioteksnerdragningen var den senaste. Som motades i grind. Förtjänstfullt av kulturchefen Åsa på Corren, bland andra.

Som ett tidshopp

2009-12-17T14:05:00.002+01:00

I Helsingborg, alldeles vid Kärnan på torget hoppade tiden till. En dam hälsar på en farbror, som lyfter på sin keps för att hälsa. Det var som om jag förflyttades till 40-talet. Eller till filmens pilsnervärld.

Det är som om vi glömt bort att faktiskt ordentligt hälsa på varandra. Detta gjorde farbrorn med kepsen, som om tiden stått still.

Och damen.
Hon log.

Har inte många minnen av Karin, min faster

2009-12-15T11:22:00.005+01:00

som somnade in i morse.

De är inte många minnena, men de jag har är ljusa. En glad ganska kort kvinna om jag kommer ihåg rätt, med intensiva ögon. Hennes tvillingbror dog för många år sedan.

Karin har somnat in, en avlägsen faster som plötsligt kommer väldigt nära.
Och berör.

Vi dansar en stund på jorden som Cornelius skriver, Karin dans varade i 92 år.

Intentionen är troligen god

2009-12-09T09:06:00.005+01:00

Det inbillar jag mig faktiskt att den är med sjukförsäkringen, jag tror inte någon om ont. Meningen

"inte minst för den mediala bild som utmålas av omförsäkringen och andra förändringar"

ger mig fnissattacker. De valda ministrarna kan ju inte att skriva "kvällstidningsjournalistik" eftersom våra svenska största tidningar från höger till vänsterkanten har gjort stora reportage om förändringen. Artiklarna har inte varit odelat positiva. Något måste ju vara lite tokigt, eller har den dynamiska duon mer otur än ni-vet-vem när de tänker...man undrar...

Det slår mig att ministrarna och (r)alliansen i detta fall har en farlig gruppdynamisk trångsynthet. De undanlät att lyssna på egna experter och ibland kan det vara nyttigt att vara lite motvalls. Möjligen - säger möjligen - finns det så kallade smitare eller latmaskar bland de sjukskrivna, de är få om ens några. De som nu möjligen kan kallas smitare har troligen psykiska bekymmer efter långvarig sjukdom i kombination med frånvaro från arbetslivet.

Jag kan inte befria mig från tanken att "genom sig själv känner man andra", den människosyn som präglar detta förslag delar jag inte. Som vore vi svenska folk ett gäng tjuvar, smitare, banditer eller ett gäng sveda-värk-och-bränn-kärringar, SVBK som det stod i journalerna en gång i tiden.

Idag står det kanske fibromyalgi. Tror jag. Men jag vet inte. Ont hade de ju. Vetenskapen går framåt och på denna vetenskapens väg går vi två ministrar till mötes, som vill föra oss tillbaka till stupstocken, ättestupan och andra medeltida straffmetoder.

Försäkringskassans ordförande avgick med dessa ord

- Det som stötte mig mest var det att om man inte lyckats bli frisk inom sex månader så ska man prövas mot hela arbetsmarknaden. Då kan man tvingas säga upp sin anställning för att söka ett annat jobb. [...] Tänker mig in i hur det är att råka ut för en trafikolycka som kräver längre rehabilitering än ett halvår eller en cancersjukdom eller någonting.

GDSGD-faktura

2009-12-07T11:53:00.003+01:00

Fick en sådan idag, eller i fredags om det ska vara korrekt. Det ska det ju, i alla fall när det gäller fakturor. Beställde diskmaskinshjul till diskmaskinen för någon månad sedan, på nätet.

Det gick bra.

Efter fyra dagar, helt OK tidsrymd tycker jag faktiskt, ringde en person och sade att han kunde beställa dem. Såväl till över- och underkorgshjul beställdes. Gott nog.

När de anlänt ringde han igen och sade att han kunde svänga förbi med dem. Jag tackade och sade det var ju bra. Sedan frågade jag om de var lätta att montera. Ja, sade han. För annars - och nu kommer det - kostar det väl pengar sade jag.

Jo, svarade han. Och vi har en timmes minimidebitering. Nå, sade jag, provar att montera dem själv. Det lyckades jag med, hade en underkonsult som gjorde det :-).

Nu kom GDSGD-fakturan - Går Det Så Går Det-fakturan det var upptaget 330:- för beställning (?) och leverans av diskmaskinshjul. 1 timmes debitering.

Ringde till faktureringsavdelningen. Var samlad. Och lugn. Under hela samtalet. "Det kostar ju så fort vi åker ut..." försöktes det med. Icke sa Lasse, eller Nicke för den delen. Förklarade att om jag fått reda på att utkörning av diskmaskinshjul kostar 330:- hade jag hämtat dem själv. SÅ KLART.

Sedan när luren var pålagd utbrast jag så grannen hörde det "Är de dumma i hela huvudet?" Men det är väl det de inte är. För en del betalar snällt. GDSGD-faktura.

...det är i mötet det händer.

2009-12-05T01:44:00.002+01:00

Så är det. Mellan människor. Inte på TV, inte i radio - eller kanske ja, mer där i så fall för det finns inget visuellt liksom - inte i tidningarna modell kvälls.

Det är i mötet det händer. Mellan människor. Små som stora, tjocka som smala, unga som gamla. Saknar fortfarande den gamla människan på fiket. Fiket. Med stort F. Vart tog hon vägen. Våra stigar har missats. Tänker på henne då och då. Maken gick bort för en tid sedan, och hon är allena.

Men fikar. Det gör hon.

Umgås det gör hon också. Möts. Det görs med. Också. Mötet mellan människor, mötet människor emellan. Emellan oss finns ett liksom ett litet mellanslag. Och det är där det händer, i tomrummet. Eller i "tomrummet". Då sker det något.

Stavning av engelska ord

2009-12-03T09:13:00.002+01:00

Kan absolut inte stava till ordet subsidiaries - alltså dotterbolag eller underavdelningar kan det kanske också betyda. Ja, jag vet att det går att googla upp vad det betyder. Googla fram kan det heta, men det implicerar att man kan googla bak. Googla fel kan många göra. Men stava var det, subsidiaries, skitsvårt.

Vet knappt hur det uttalas, sluddrar liksom över det när jag måste säga det på engelska...så kan det vara. Men Word är bra dårå, i detta fall. För jag gissar liksom en stavning som Word kan rätta till, och vips så kommer subsidiaries fram. Så där bara.

Men lära mig stava till det vete fan om jag kommer att göra.

2009-12-03T00:40:00.002+01:00

Tja. Vad skriva. Inte vet jag. Så varför skriva?

För att livet är som livet är. Oförusägbart. Det kanske är det som är meningen.

Med livet menar jag.

Oui, je sais. Timmen är sen...

2009-11-17T02:50:00.001+01:00

Men vem bryr sig...
När man träffat vänner från "förr". Förr. Vaddå förr.

Ja, inte vet jag okronologisk som jag är. Men i alla fall. Agnas, Lind och söner. Slår till igen. Tror jag det stod. Men men...vi säger det för berättelsens :-) skull.

Så stod det en gång på ett lika mystiskt som unikt visitkort jag hade en gång i "tiden".

Idag stod tiden still. På Nalen. Det fanns ett gap, eller GAP som det heter nu. Och skriver man GAP ska man göra en GAP Analysis. Jag avstår från den, inte på grund av den sena timmen utan för att jag väljer att avstå. Så är det med tiden. Man förstår när man ska avstå.

Tower Of Power still going strong. Faktiskt, i alla fall basisten och trummisen. Om jag säger så.

Nyorden skördar nya offer

2009-11-06T01:10:00.003+01:00

"Västerländsk humanism" säger sig KDs representant Yvonne Andersson värna om. Ska jag då liksom, eller hur hade hon, jag menar, ska jag inte vara human mot min goda vietnamesiske - eller om han är kines jag vet faktiskt inte, bryr mig inte om det heller - vän? Eller hur hade hon tänkt sig en "västerländsk humanism".

Som om den österländska eller den sydafrikanska humanismen inte är human.

Yvonne Andersson, det finns en enda humanism. Den har inga grader, ingen kategori, inget förled, ingen bestämning, inte i min värld. Här på planeten jorden där vi människor lever, till väster, norr, öster och syd finns enbart humanism. Den har ingen färg och inte heller något väderstreck.

Perspektivet avgör vad som ligger västerut.

Ställ in cykeln Yvonne där den ska vara, den här stigen ska vi inte trampa upp igen. Det har gjorts förut och leder bara till elände.

Ungdomsbrottsligheten förresten stävjas förresten genom att man sätter gränser inte att man flummar om värdegrund. Det är ett för trubbigt ord. Uppenbarligen.

De kloka i Svenskt Näringsliv...

2009-11-05T23:46:00.003+01:00

De kommer fram till slutsatsen, bland annat får vi verkligen hoppas, att om lärarna ägnar mer tid åt undervisning i stället för administration blir eleverna bättre. De får högre kunskaper. De slår också fast att skolan ska vara lika bra, för alla. Nähä...

Det är ju fantastiskt. Att ingen kommit på det tidigare. Om man tillbringar tid i klassrummet så lär sig eleverna mer. Otroligt. Slå på stora trumman, ring pressen, stoppa pressarna ropa Heureka!

Svenskt Näringsliv har andra annonser ute nu, helsidor. Vi ska tänka på att det går dåligt för företagen nu. Det gööööör det. Aj aj aj. Utom för SAS...och det står inte en vers - eller refräng för den delen - om att pengar räcker till bonus för dirktörerna. Till och med när direktören den stackaren har åstadkommit ett minusresultat...inget vers om skattepengar som måste rädda bankerna.

Inget om att en del konkurser är nyttiga och ibland nödvändiga rekonstruktioner för att återbilda företaget. Och rädda det.

Det är nog samma kloka personer som står bakom annonsen som står bakom slutledningen att om läraren ägnar sig huvudsaklingen åt undervisning så lär sig eleverna något.

Stoppa pressarna! Ropa Heureka!

Hemvändare - det vore något det

2009-10-29T09:17:00.002+01:00

Ett reportage på P1 - var annars? - fångade mitt intresse för ordet. Hemvändare. Det ligger något tryggt i det. Man vänder hemåt, och då menas att jag inte går hem vid dagens slut till mitt (nuvarande) hem. Utan man vänder hemåt till sin hembygd, sina rötter. Man söker inte rötterna. Man vänder sig hemåt.

Till den barndoms trygga värld vi kanske alla eftersöker hela livet. Varma somrar - ingen kommer ihåg regnet från när man var "liten" - vintriga snörika vintrar utan slask, kärleksfulla kanske ibland kravlösa ögon från mammor och pappor.

Hemvändare. Vänd hem! Bryt upp. Åk hem!

"När kommer du hem?" sporte dottern via mess häromdagen. Minns inte var jag var någonstans, på landet, på jobbresa, i San Francisco. Vet inte. Vet bara att någon undrade när just jag kom hem. Till hennes trygghet, vill jag tänka.

För min hembygd är ju inte där jag bor nu, men hennes hembygd är just där jag bor nu.

Om detta måste jag kontemplera. Det blev för omvälvande.

Keith Floyd är död

2009-10-28T08:30:00.000+01:00

Kocken ni vet. "A splash of this and a dash of that". Underbar kock. Minns när han gjorde en filé genom att lägga den i en motor under en resa i en öken...jag menar...det går inte att tycka illa om en sådan kock.

Är inte ensam. Visar det sig vid lite googlande. Mr Oliver, nakne kocken, inspirerades av Floyd. Och...innan Floyd var matlagningsprogram rätt tråkiga. Det måste man ju erkänna. Att Floyd förnyade programformen.

Det visar sig att han bodde i närheten av Avignon...så...teoretiskt kunde jag träffat honom eftersom vi är 2/52-dels fransoser.

Kudos Floyd.